Matpriserna har seglat upp som en av de mest omdebatterade frågorna i svensk politik. Men samtidigt som de rödgröna partierna kritiserar prisökningarna, pekar flera bedömare på att deras egen politik har bidragit till att driva upp kostnaderna.

Trots att svenska hushåll idag lägger en historiskt låg andel av sin inkomst på mat – drygt 13 procent jämfört med runt 30 procent på 1950-talet – har de rödgröna målat upp matpriserna som en akut kris. Men enligt kritiker har deras egna beslut varit en bidragande faktor.

Politik som ökar kostnaderna Under de senaste åren har en rad politiska beslut fördyrat svensk livsmedelsproduktion. Höga bränsle- och energiskatter, ökade krav på växtskyddsmedel och gödsel samt tunga regleringar har belastat lantbrukarna. Nu senast har de rödgröna motsatt sig att slopa beteskravet för mjölkkor i lösdrift – en åtgärd som enligt branschen kunde ha minskat kostnaderna utan att påverka djurens välfärd.

Enligt kritiker är detta en av flera faktorer som pressat lantbruket och i slutändan höjt priserna för konsumenterna.

Kritik mot inflytelserika positioner Utöver att driva en politik som fördyrar livsmedelsproduktionen har Socialdemokraterna enligt kritiker placerat nyckelpersoner med en restriktiv hållning till lantbruket på inflytelserika positioner. I Miljömålsberedningen återfinns exempelvis Jytte Guteland (S), som i sin tidigare roll i EU-parlamentet drivit en linje som lantbrukare anser försvårar svensk livsmedelsproduktion. Även Vänsterpartiets Kajsa Fredholm och Miljöpartiets Katarina Guhr, som varit förespråkare för omfattande miljörestriktioner för jordbruket, har fått betydande roller.

Sänkta skatter kan vara lösningen Enligt kritiker vore det mer effektivt att se över skattetrycket om målet är att pressa matpriserna. Medan dagligvaruhandeln arbetar med små marginaler på runt 2,5–3 procent av omsättningen, drar staten in 12 procent i moms på livsmedel – en betydligt större kostnadspost för konsumenterna.

Medan de rödgröna partierna nu varnar för stigande matpriser, menar kritiker att de behöver ta ansvar för den politik som ligger bakom utvecklingen.