Riksrevisionens sågning av Agenda 2030 blottar regeringens feghet Riksrevisionen har granskat regeringens arbete med FN:s globala mål, Agenda 2030 – och domen är hård: otydlig styrning, bristfällig uppföljning och fallande ambitionsnivå. Men till skillnad från andra områden är detta faktiskt en brist att välkomna.
Agenda 2030 – en ideologisk tvångströja Agenda 2030 har i tio års tid framställts som en neutral plan för en bättre värld. I själva verket är det en institutionalisering av en vänsterliberal världsbild – med politiserade mål om ”jämlikhet”, ”hållbar konsumtion” och ”globala partnerskap” som styrdokument för svensk politik.
För Sverige innebär agendan att varje myndighet, oavsett kärnuppdrag, förväntas anpassa sitt arbete till FN:s politiska prioriteringar. Resultatet blir byråkrati, dubbla agendor och resurser som dras bort från statens kärnuppgifter.
Tidöregeringens brist på ryggrad Riksrevisionen konstaterar att regeringen varken haft tydliga prioriteringar eller uppföljning. Försöket att styra SCB:s statistik kring målen havererade och arbetet har tappat styrfart. Det är förstås illa – men det verkliga problemet är att regeringen över huvud taget fortsätter hålla sig fast vid agendan.
En borgerlig regering med självrespekt hade från dag ett skrotat Agenda 2030 i Sverige. Att Tidöregeringen inte vågar göra det visar på svaghet, feghet och en ovilja att stå emot den internationella konsensusmaskinen.
Sverige behöver egna mål – inte FN:s Sveriges mål borde handla om trygghet på gatorna, fungerande sjukvård, lägre skatter och tillväxt genom företagande. Att låta FN:s globala mål vara styrande innebär att fokus flyttas från dessa verkliga samhällsutmaningar till symbolpolitik och luftiga visioner.
Så länge Agenda 2030 lever vidare i svensk förvaltning binds landet fast i en ideologisk tvångströja. Riksrevisionens sågning borde därför bli startskottet för att helt kapa banden till FN:s globala mål.
