RFSU i svaromål efter hård kritik Efter dagar av växande kritik har RFSU Stockholm gått i svaromål för sitt projekt Jämlik förlossning. I ett pressmeddelande försvarar organisationen både projektets syfte och användningen av offentliga medel, samtidigt som man menar att ”felaktiga uppgifter” spridits i debatten.

Projektet, som finansierats med 3,5 miljoner kronor i statliga bidrag via Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, har dock kritiserats från flera håll – inte främst för kostnaderna, utan för sin vetenskapliga grund och för hur resultaten används för att påverka vården.

Fokus på summor – inte på innehåll I sitt pressmeddelande lägger RFSU stor vikt vid att korrigera uppgiften att forskaren Victoria Kawesa skulle ha mottagit 3,5 miljoner kronor i arvode. Den korrekta siffran, enligt RFSU, är 350 000 kronor. Det är i sak korrekt – men också något av en halmgubbe.

Kritiken mot projektet har nämligen i huvudsak inte handlat om exakt hur arvodena fördelats, utan om att en svagt underbyggd studie används som vetenskapligt stöd för utbildningsinsatser, metodutveckling och opinionsarbete riktat mot svensk förlossningsvård.

Den frågan lämnas i stort sett obesvarad.

En slutsats fastställd i förväg Av dokumentation som skickats till MUCF framgår att projektet redan från början byggde på en trestegsmodell: först kartläggning, därefter metodutveckling och slutligen påverkan. Slutsatsen – att rasism präglar förlossningsvården – var formulerad innan studien genomfördes.

Detta har fått kritiker att ifrågasätta om forskningen varit explorativ eller om den snarare fungerat som legitimering av en redan fastslagen ideologisk utgångspunkt. I den meningen har studien beskrivits som ett verktyg i ett aktivistiskt projekt, snarare än som ett neutralt kunskapsunderlag.

Vetenskap eller berättelser? RFSU hänvisar i sitt försvar till intervjuer med 20 kvinnor och en enkät med över 800 respondenter. Men kritiken har gällt hur dessa berättelser tolkats, inte att erfarenheter samlats in.

Flera debattörer har pekat på att vardagliga vårdrutiner – exempelvis frågor om hiv-test – i studien tolkas som uttryck för rasism, trots att de gäller samtliga gravida. Kritiker menar att detta riskerar att leda till en ojämlik vård, där vissa grupper behandlas annorlunda på ideologiska snarare än medicinska grunder.

Ett svar som undviker kärnfrågan I pressmeddelandet skriver RFSU att de ”välkomnar granskning” och att utbildningsinsatserna fått goda betyg av deltagarna. Däremot bemöts inte den centrala invändningen: levererar studien faktiskt evidens för systematisk rasism i förlossningsvården – eller används begreppet normativt?

Inte heller adresseras hur projektets aktivistiska självbild förhåller sig till kraven på saklighet när skattemedel används för att påverka vårdpersonal och beslutsfattare.

Aktivism som vårdpolicy? I ljuset av tackavsnittet i Victoria Kawesas doktorsavhandling, där projektet beskrivs som en ”dekolonial feministisk intervention”, har frågan blivit större än RFSU:s enskilda satsning.

Det handlar ytterst om var gränsen går mellan forskning, opinionsbildning och politisk aktivism – och om staten bör finansiera projekt vars syfte inte är att undersöka om ett problem finns, utan att implementera en ideologiskt färgad tolkning av verkligheten i offentlig verksamhet.

En principiell fråga RFSU:s svar klargör en sak: organisationen ser sitt projekt som legitimt, nödvändigt och framgångsrikt. Men pressmeddelandet lämnar samtidigt de mest avgörande frågorna obesvarade.

När aktivism kläs i vetenskaplig dräkt och ges statlig finansiering är det inte bara rimligt utan nödvändigt att granska både metoder, slutsatser och syften. Den granskningen kan inte avfärdas som ”felaktiga uppgifter” – den är en förutsättning för förtroendet för både forskning och offentlig förvaltning.