Nytt återvandringsbidrag väcker frågor: Vad hände med styrning, krav och garanti? Regeringen och Sverigedemokraterna har presenterat ett förslag om att höja det så kallade återvandringsbidraget – från dagens 10 000 kronor per vuxen till hela 350 000. En tvåbarnsfamilj kan därmed kvittera ut upp till 600 000 kronor i skattepengar – i utbyte mot ett löfte att lämna Sverige.
Men kritiken är massiv. Förslaget bygger på frivillighet, utan några egentliga garantier för att pengarna leder till faktisk återvandring. Och den som flyttar tillbaka inom ett år kan bli återbetalningsskyldig – men undantag ska kunna ges. Kritiker kallar systemet en ”mutlott” och frågar varför skattebetalare ska bekosta en rundresa till hemlandet.
Går emot egen utredning Den kraftiga höjningen strider mot slutsatserna i regeringens egen utredning från i höstas, som bedömde att ett höjt återvandringsbidrag skulle ge mycket liten effekt – uppskattningsvis bara 700 personer skulle lämna landet.
Trots detta vill regeringen nu erbjuda hundratusentals kronor till personer som ”inte funnit sin plats i Sverige” eller som ”längtar hem”, enligt migrationsminister Johan Forssell (M).
Sverigedemokraternas Ludvig Aspling säger att förslaget riktar sig till personer som levt länge i Sverige utan att bli del av det svenska samhället. Men varför dessa personer nu skulle lämna landet frivilligt, när de ofta lever på bidrag i en offentligfinansierad trygghet, är inte tydligt.
"En utdelning utan styrning" Kritiker som debattören Birgitta Sparf kallar det hela för ”Återvändarlotteriet” – ett absurt system där staten delar ut en halv miljon per familj utan krav, utan styrning, utan kontroll. Flera påpekar att det inte krävs att pengarna återbetalas om Migrationsverket gör undantag – vilket öppnar för gråzoner och godtycke.
Andra ser förslaget som ännu ett exempel på hur staten försöker rätta till tidigare felsteg genom att hälla ännu mer pengar över problemen. Eller som Josefin Utas uttrycker det på plattformen X:
”1) Politiker tar dåliga beslut. 2) Politiker behöver mer pengar för att lösa problemen de skapat. 3) Befolkningen betalar. 4) Samma politiker röstas fram igen.”
Ett bidrag i tiden – men vad händer sen? Det nya återvandringsbidraget visar samtidigt något djupare: hur svårt det är för en politisk ledning att erkänna att delar av den förda migrationspolitiken misslyckats. Förslaget är en sorts tyst reträtt – man vill att människor som aldrig blev en del av Sverige, trots årtionden av bidrag, ska lämna.
Men lösningen man landar i är – ännu ett bidrag.
