Regeringen går emot egna experter – låter ineffektiv myndighet leva vidare Trots att regeringens egen expert föreslog nedläggning väljer Tidöregeringen att låta Ekobrottsmyndigheten (EBM) leva vidare. Beslutet väcker frågor om politiskt mod – och om fackets inflytande väger tyngre än skattebetalarnas pengar.
Ignorerar egna expertens slutsats Det var den tidigare rikspolischefen Stefan Strömberg som fick regeringens uppdrag att utreda hur arbetet mot ekonomisk brottslighet kan förbättras. I sin slutrapport rekommenderar han att Ekobrottsmyndigheten läggs ner och dess personal integreras i polisens och åklagarnas ordinarie organisation – precis som det såg ut före 1998.
Skälen är tydliga: parallella strukturer skapar ineffektivitet, ansvarsfördelningen är otydlig, och samverkan försvåras av myndighetsgränser.
Men regeringen säger blankt nej.
– Nu har vi valt väg. Vi kommer inte gå vidare med det konkreta förslaget om att låta Ekobrottsmyndigheten upphöra, sade justitieminister Gunnar Strömmer (M) under tisdagen.
Fackligt motstånd kan ha påverkat När uppgifter om den föreslagna nedläggningen läckte ut i fjol höstas utbröt oro inom myndigheten. Fackliga företrädare protesterade högljutt. Regeringens besked kommer alltså innan utredningen ens skickats ut på remiss – något som väcker misstankar om att beslutet snarare grundas i politisk feghet än saklighet.
Frågan måste ställas: Är regeringen rädd för fackliga protester? Är det viktigare att blidka myndighetsanställda än att effektivisera kampen mot organiserad ekonomisk brottslighet?
Fortsatt slöseri? Att regeringen öppet ignorerar sin egen expert väcker frågan om trovärdigheten i Tidöavtalet, där effektivisering av staten lyfts som en prioritering. Istället för att rensa upp i en kostsam och byråkratisk struktur, låter man alltså skattebetalare fortsatt finansiera dubbla ledningslager, stuprör och kompetensöverflyttningar som aldrig sker.
Flera av de förslag som faktiskt tas vidare – som förbättrad tillgång till register och digital utmätning – hade kunnat genomföras oavsett EBM:s existens. Beslutet lämnar därför intrycket av symbolpolitik framför systemkritik.
