Kommuner kan önska noll – men inte vägra Regeringen har nu mottagit en utredning med förslag om att reformera bosättningssystemet för nyanlända. Förslagen innebär att kommuner ska få större inflytande över mottagandet – men utan rätten att säga nej. Istället ska kommuner få ange ett "önskat kommuntal", och om ekvationen går ihop kan det bli noll. Men i slutändan är det fortfarande staten som bestämmer.

Det innebär att även framöver kan kommuner tvingas ta emot nyanlända mot sin vilja, trots löften om ökat lokalt självbestämmande.

Etableringsboende – med krav? Ett nytt begrepp introduceras nu i integrationspolitiken: etableringsboende. Nyanlända ska få rätt att bo i en särskild form av bostad – men max i tre år. Under denna tid måste de "aktivt bidra till sin etablering", annars kan de förlora sin rätt till boendet.

Men vad det betyder i praktiken är oklart. Ska en person som tackar nej till arbete eller utbildning verkligen förlora sitt boende? Eller blir det som så många gånger förr – stark retorik som mynnar ut i symbolpolitik?

Sverige behöver mer än småjusteringar För Medborgerlig Samling är det tydligt: svensk migrationspolitik har i decennier präglats av tvång, skenkrav och ansvarslös fördelning av kostnader. Att nu tillåta kommuner att "önska sig" noll nyanlända är ett steg i rätt riktning, men det är långt ifrån tillräckligt.

Kommuner måste ha veto – inte bara önskemöjlighet – över mottagande. Sverige behöver ett system där den som söker sig hit anpassar sig till samhället – inte tvärtom. Det inkluderar inte bara krav på egen försörjning, utan också på språk, lojalitet mot värdlandet och respekt för svensk lag och samhällsnorm.

Att bo i Sverige är inte en mänsklig rättighet Att regeringen nu – nästan ett decennium efter flyktingkrisen – börjar tala om tidsbegränsade bostäder och krav på aktivt deltagande är i grunden positivt. Men varför dröjde det så länge? Och varför finns fortfarande ingen tydlig signal om att uppehållstillstånd ska vara ett förtroende – inte en självklarhet?

I ett sunt och ansvarstagande land gäller: den som inte visar vilja att bli en del av samhället – får lämna det.