Regeringens kamp mot influencervärlden – tyst när journalister påverkar Med brösttoner om ansvar, skydd av barn och kampen mot idealiserade kroppsbilder ger sig regeringen nu på svenska influencers. Samtidigt tiger man om den betydligt större makt som medier och journalister utövar – ofta utan tydlig märkning av vare sig agenda eller åsikt.

Nya regler för influencers – med klassisk vänsterretorik Civilminister Erik Slottner (KD), socialminister Jakob Forssmed (KD) och jämställdhetsminister Nina Larsson (L) framträdde i veckan med tydlig entusiasm inför nya regeringsuppdrag till Konsumentverket. Influerare som Bianca Ingrosso, Jocke och Jonna samt Therése Lindgren ska nu granskas ännu hårdare.

Motivet? De anses vara ”makthavare” som utövar inflytande över unga och därför måste regleras. Nina Larsson skriver på X att granskning och diskussion är nödvändig ”så att unga slipper falla offer för idealiserad och osund bild av hur man förväntas vara.”

Affärsverksamhet ses som hot – men inte journalistik Argumentationen låter bekant. Det är vänsterns gamla moralism i ny förpackning: marknadsföring är farligt, särskilt när den görs av privatpersoner med många följare. Att personer i fri företagsverksamhet, som tydligt tjänar pengar på sin popularitet, ska få påverka unga ses som ett samhällsproblem.

Däremot är det tyst om hur Sveriges stora mediehus dagligen publicerar agendadrivna texter och opinioner, ofta utan att läsaren tydligt förstår vad som är åsikt och vad som är fakta. Medievärlden påverkar ungas världsbild i långt större utsträckning – men här uteblir både reglering och ministeruttalanden.

Dubbelmoral i maktens korridorer Det är tydligt att regeringen saknar mod när det gäller att utmana medieetablissemanget. Istället går man på populära och självförsörjande profiler i sociala medier – personer som varken har presskort eller partistöd, men som råkar vara framgångsrika entreprenörer i digital tidsålder.

Att använda argument som ”falsk vänskap” och ”självkänsla hos barn” för att motivera nya regler mot influerare är ett oroande exempel på hur långt regeringen är villig att gå för att kontrollera privat affärsverksamhet, samtidigt som public service och etablerad media lämnas i fred – trots sin betydligt större makt.

Opinionsbildning under falsk flagg? Regeringens logik tycks vara att den som säljer smink bör granskas – men den som säljer ideologi behöver inga etiketter. Det är en upp-och-nedvänd ordning där journalistisk makt skyddas, medan kommersiell påverkan jagas. Frågan är inte om reglering behövs – utan varför den bara riktas åt ett håll.