Sverige missar klimatmålen Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) medger i Ekots lördagsintervju att Sveriges klimatarbete tappat fart.
– Det är självklart ett problem att vi blir sämre, säger hon.
Enligt regeringens egna beräkningar kommer utsläppen vid mandatperiodens slut ligga på ungefär samma nivå som när regeringen tillträdde. Sverige ser därmed ut att missa såväl nationella klimatmål som EU-åtaganden.
2024 ökade utsläppen med sju procent efter att reduktionsplikten sänkts och bränsleskatterna justerats. Därefter har utsläppen minskat – men inte i tillräcklig takt för att nå Parisavtalets nivåer.
Regeringens linje: elektrifiering Pourmokhtari vill nyansera bilden. Hon avfärdar beskrivningar om att regeringen ”slaktar” klimatarbetet och betonar att Sverige fortsatt har lägst utsläpp per capita i EU, även om försprånget minskat.
Regeringens huvudsakliga strategi är elektrifiering av transportsektorn – genom laddinfrastruktur, klimatpremier och satsningar på fossilfri energi.
Samtidigt erkänner ministern att sänkningen av reduktionsplikten bidrog till utsläppsökningen.
– Vi lever i en demokrati. 2022 var det ett extremt fokus på höga elpriser och dyra priser vid pump. Då får man en baksmälla, säger hon.
Utsläppsbudget och ekonomisk budget I intervjun dras paralleller mellan ekonomisk budget och utsläppsbudget. Om utsläppsminskningen bromsar nu, måste takten bli betydligt högre nästa mandatperiod.
Det innebär att framtida regeringar kan ställas inför betydligt tuffare klimatåtgärder – eller ökade kostnader för att köpa utsläppsrätter inom EU.
Här möts två logiker: kortsiktig lättnad för hushåll och långsiktig klimatmåluppfyllelse.
En växande konfliktlinje Klimatpolitiken riskerar därmed att bli en av valets tydligare konfliktlinjer.
Oppositionen pekar på att Sverige tappar i internationella rankningar och missar uppsatta mål. Regeringen framhåller att Sverige fortfarande ligger bäst till i EU och att omställningen måste ske utan att knäcka hushåll och företag.
I grunden handlar det om prioriteringar: Snabbare utsläppsminskningar med högre kostnader här och nu – eller en mer gradvis omställning med fokus på teknikskiften och konkurrenskraft.
Pourmokhtari är tydlig med att arbetet fortsätter.
Frågan är om tempot räcker.
