Ett nytt avhopp – och ett gammalt krav Den tidigare V-ledaren Jonas Sjöstedt lämnar plattformen X ännu en gång. Samtidigt uppmanar han EU att granska både X och Meta för att undersöka om plattformarna gynnat extremhögern och bidragit till ökad polarisering.

Sjöstedt hoppas dessutom på en dominoeffekt där journalister lämnar X, vilket i förlängningen även skulle få politiker att göra detsamma. Resonemanget är inte nytt, men aktualiseras nu i ett läge där X, dess ägare och EU:s reglering står i centrum för en bredare konflikt om makt över det offentliga samtalet.

Uppmaningen till samordnat avhopp Kravet på ett gemensamt avhopp delas av Magdalena Andersson, som tidigare beskrivit relationen mellan politiken, medierna och X som en ”dålig symbios”. Hon har sagt sig vilja se ett ”handslag” där journalistkåren lämnar plattformen tillsammans.

Argumentet är att en samlad sorti skulle minska X:s inflytande. Kritiker invänder att uppmaningen i praktiken flyttar fokus från innehåll och ansvar till vilka arenor som anses legitima – och vem som ska avgöra det.

Makt över arenan snarare än argumenten När politiker uppmanar journalister att lämna en viss plattform uppstår en principiell fråga: handlar det om ett fritt val – eller om ett försök att omforma den offentliga arenan genom socialt och institutionellt tryck?

X:s maktbarometrar har visat stark närvaro av högerprofiler. För vissa ses detta som ett problem i sig. För andra är det ett uttryck för att plattformen, efter ägarbytet, blivit mindre normstyrd och mer oförutsägbar – vilket utmanar etablerade filter.

Razzia i Paris och EU:s sanktionslinje Samtidigt pågår rättsliga processer. Franska myndigheter genomförde nyligen en razzia mot X:s kontor i Paris inom ramen för en pågående utredning. Parallellt har EU utfärdat sin första större bot under Digital Services Act mot X, med hänvisning till vilseledande verifieringssystem och bristande transparens.

X har givits tidsfrist att svara på invändningarna. Från amerikanskt håll har kritiken varit hård; flera företrädare har beskrivit EU:s agerande som ett angrepp på yttrandefrihet och amerikanska företag.

Från reglering till normering Tillsammans tecknar avhoppsuppmaningar, razzior och sanktionshot bilden av en konflikt som sträcker sig bortom en enskild plattform. Frågan är inte bara hur sociala medier ska regleras, utan vem som sätter normerna för det politiska samtalet – och på vilka villkor.

Att politiker vill lämna en plattform är i sig okontroversiellt. Mer problematiskt blir det när samma politiker uppmanar journalister att göra detsamma, samtidigt som lagstiftning och tillsyn riktas mot just den arenan.

En öppen fråga för det offentliga samtalet I grunden handlar debatten om tillit: till medborgare, till journalistikens självständighet och till att öppna arenor tål oenighet. När svaret på polarisering blir att minska arenorna där den syns, snarare än att bemöta argumenten, flyttas konflikten – men löses den?

Hur EU, politiken och medierna väljer att agera framöver kommer att forma inte bara X:s framtid, utan spelreglerna för det offentliga samtalet i Europa.