Forskare: Myndigheten skapar narrativ istället för att informera

Ett bombhot mot Uddevalla tingsrätt i september 2021 beskrevs av Polisen som ett exempel på en välkoordinerad insats. Men enligt tidningen Bohuslänningen stämde inte ett ord. Ingen insats ägde rum förrän den misstänkte själv återvände till brottsplatsen. Nu visar en granskning i Fokus att detta inte var ett enskilt misstag – utan del av en systematisk strategi.

– Det handlar inte längre om att informera. Det handlar om att kontrollera bilden av Polisen, säger polisforskaren Stefan Holgersson till Fokus.

PR-fabriken Polismyndigheten Holgersson menar att Polismyndigheten bedriver ett aktivt narrativbyggande genom sin kommunikation. Efter att polisradion krypterades har myndigheten fått monopol på flödet av nyheter – en makt som, enligt granskningen, används för att forma verklighetsbilden snarare än att spegla den.

En stor del av detta arbete sker genom ett stort kommunikationsmaskineri: omkring 200 kommunikatörer arbetar heltid med att paketera budskap, träna chefer i mediehantering och ”äga intervjun”.

I en enkätstudie som Holgersson genomfört med journalisten Ossian Grahn, uppger 95 procent av reportrar att de inte upplever Polisen som transparent. Många beskriver att de i efterhand upptäckt att presstalespersoner lämnat vilseledande eller direkt felaktiga uppgifter.

”Det har gått så långt att när vi ringer polisen litar vi inte längre på att de säger sanningen”, säger en anonym journalist i studien.

Från samverkan till beroende Ett centralt problem, enligt Holgersson, är det växande beroendeförhållandet mellan lokalmedia och polisen. Många lokala redaktioner är beroende av Polismyndigheten som sin huvudsakliga källa – samtidigt som myndigheten vet att de kan begränsa informationen för den som ställer för kritiska frågor.

Det gör att lokal granskning blir ovanlig. Exemplet i Uddevalla stack ut – där vågade Bohuslänningen gå emot berättelsen. Men i vanliga fall sker ingen korrigering.

– Informationen hanteras som en taktisk resurs, säger Holgersson.

”När något går bra är det Polisens förtjänst. När något går dåligt är det andras fel.”

Exempel från Örebrodådet Efter den tragiska masskjutningen i Örebro tidigare i år, tog det över fem timmar innan Polisen offentliggjorde några konkreta uppgifter. Under tiden fylldes tomrummet av rykten, spekulationer och desinformation – en följd av den långsamma och kontrollerade kommunikationen.

När insatsen väl kommunicerades i medier beskrev Polisen sig som snabb och resolut – trots att flera frågor kring agerandet fortfarande är obesvarade. En intern utredning är tillsatt – men även den genomförs av Polisen själv, något som väcker frågor om oberoende.

”Det blir sällan verklig granskning när Polisen utreder sig själv”, säger Holgersson. ”Det är kontrollerad självutvärdering – inte ansvarsutkrävande.”

Tystnad och repressalier Polisens kommunikation är inte bara riktad utåt. Intern kritik tystas, enligt granskningen, systematiskt. Holgersson själv anmälde hur kritik mot säkerhetszoner i Norrköping rensades bort från en rapport. I ett annat fall användes en brottsanmälan för att offentliggöra hans namn i ett försök att avskräcka framtida visselblåsare.

– Man sänder en signal: Håll tyst, annars blir du uthängd, säger han.

Polisens svar: ”Vi ska skapa förtroende” Polisens biträdande kommunikationsdirektör Johan Kockum tillbakavisar i mejlsvar till Fokus att syftet är att kontrollera bilden.

– Vår inriktning är att spegla verkligheten, även om initiala uppgifter ibland är felaktiga. Vi arbetar med att ge kunskap och förståelse för vårt uppdrag. Det bygger förtroende, skriver han.

På frågan om internutredningar hotar trovärdigheten svarar Kockum att extern granskning är regeringens ansvar, men att Polisen själva alltid strävar efter att dra lärdom.