Rikspolischefens tystnad ekar när utomstående skjuts till döds i Sverige Polisen har nu bekräftat att minst 60 oskyldiga personer har dödats eller skadats av gängkriminella bara sedan början av 2023. 22 personer har mist livet, 38 har skadats. Det handlar inte om gängmedlemmar – utan om deras anhöriga, om grannar, förbipasserande, eller om människor som befunnit sig på fel plats vid fel tillfälle.
Det är en chockerande siffra i ett land som fortfarande kallar sig rättsstat. Och det borde vara en avgörande indikator på att staten – och därmed rikspolischef Petra Lundh – har tappat kontrollen.
Utförare utan koll – barnsoldater i svenska förorter Enligt polisens egna uppgifter är det ofta unga, drogpåverkade personer som rekryterats som torpeder i konflikter de knappt förstår. De saknar både lokalkännedom och individkännedom. Resultatet är att måltavlorna blir fel – eller att helt oskyldiga drabbas.
Detta är vad som händer när polisen inte längre har förmåga att kontrollera gängmiljön. Det är vad som händer när brottsförebyggande arbete får ge vika för signalpolitik och värdegrundsprojekt. Det är vad som händer när vi slutar tala klarspråk om vilka som begår våldet – och varför.
Misslyckandet som inte får döljas Hur kan det ha gått så långt att människor i Sverige måste frukta för sina liv för att de råkar bo nära någon som gängen vill åt? Hur kan Petra Lundh sitta kvar som rikspolischef utan att kallas till offentlig utfrågning? Varför kräver inte regeringens ansvariga ministrar ett totalt omtag?
60 oskyldiga liv är inte en siffra bland andra. Det är ett kvitto på vad som händer när rättsstaten abdikerar och gängen tar över. Detta är inte en ny normalitet som vi ska vänja oss vid. Det är ett katastrofalt politiskt och polisiärt misslyckande – och det förtjänar rubriker varje dag.
