Polisens helomvändning i Pridefrågan Polismyndigheten vill nu stoppa poliser från att bära uniform i Prideparader. Förslaget innebär att uniform inte längre får användas vid så kallade ”åsiktsyttrande manifestationer” – en formulering som effektivt sätter punkt för ett drygt 20-årigt undantag just för Pride.

Det är en anmärkningsvärd kursändring. Så sent som i somras försvarade polisen sitt deltagande i Pride i uniform med argument om inkludering, synlighet och förbättrad brottsbekämpning. Nu menar myndigheten att säkerhetsläget och omvärlden kräver en annan hållning.

Från värdegrund till riskbedömning Under flera år har polisens närvaro i Pride framställts som ett uttryck för ”allas lika värde” och som ett sätt att bygga förtroende. Uniformen har använts inte bara som tjänstetecken, utan som symbol.

I dag görs en annan bedömning. Polismyndigheten hänvisar till ett försämrat säkerhetsläge och ökad utsatthet för både poliser och myndighetsanställda. Samma uniform som nyligen sågs som ett verktyg för inkludering beskrivs nu som en riskfaktor.

Det väcker frågor. Om säkerhetsläget är så allvarligt att poliser inte bör bära uniform i ett politiskt färgat tåg – varför ansågs det då klokt och ansvarsfullt så sent som i somras?

Pride som politisk manifestation I praktiken innebär beslutet ett indirekt erkännande av något som länge varit kontroversiellt: att Pride inte är ett neutralt evenemang, utan en politisk manifestation.

Detta var också kärnan i den kritik som tidigare riktats mot polisens deltagande i uniform. Kritiker menade att statens våldsmonopol ska vara strikt opolitiskt – och att uniformen aldrig bör användas för att signalera stöd för ideologiska eller politiska rörelser.

När Polismyndigheten nu själva placerar Pride under kategorin ”åsiktsyttrande manifestationer” bekräftar man i praktiken den analysen.

Samma linje – även i sociala medier Förslaget omfattar även sociala medier. Poliser ska inte längre få bära uniform i privata konton eller i innehåll som kan uppfattas som opinionsbildande. Därmed sätts också punkt för de så kallade Tiktok-poliserna – ett fenomen som myndigheten tidigare både tolererat och uppmuntrat.

Även här är omsvängningen tydlig. Det som tidigare beskrevs som modern kommunikation och relationsbyggande ses nu som ett problem för tydlighet, trovärdighet och rollfördelning.

En senkommen nykterhet Formellt säger Polismyndigheten att tidigare beslut inte varit fel – bara fattade under andra förutsättningar. Men för den som följt utvecklingen framstår förändringen snarare som ett sent uppvaknande.

När säkerhetsläget hårdnar, hotbilden mot poliser ökar och förtroendet för statens neutralitet blir allt viktigare, blir det svårare att försvara symbolpolitik i uniform.

Beslutet kan därför läsas som ett försök att återgå till en mer klassisk princip: polisen ska vara synlig i sitt uppdrag – inte i politiska eller ideologiska sammanhang.

Frågan är snarare varför det tog så lång tid.