Ambassadör och Timbro-ekonom i ovanlig allians för påskens klassiker Lagom till påsk går Världsnaturfonden (WWF) ut med en uppmaning att avstå från sill. Orsaken är de kraftigt minskande sillbestånden i Östersjön – en följd av överfiske och klimatförändringar. Men i en uppmärksammad debattartikel i Aftonbladet svarar ett minst sagt oväntat par med skarp kritik mot uppmaningen: Håkan Juholt, tidigare S-ledare och nu ambassadör i Sydafrika, tillsammans med Fredrik Kopsch, chefsekonom på Timbro.
Skyller på fel konsumenter Duon påpekar att endast en bråkdel av den fiskade sillen faktiskt äts av människor. Den stora majoriteten mals ner till djurfoder, framför allt för norsk laxodling. Att lägga skuld på påskfirare som lägger in sill i senap eller ättika beskrivs som både symboliskt och praktiskt felriktat. "Att skuldbelägga oss som äter sill till påsk är inte bara fel, det hotar även sillens överlevnad", skriver Juholt och Kopsch.
Sillen som kulturell och ekonomisk grundpelare I artikeln argumenterar de för att sillen måste behålla ett värde som människoföda för att också ges en chans till överlevnad. De efterlyser fungerande fiskekvoter, fördelade till småskaligt kustnära fiske, och pekar på sillens roll i både svensk kulturhistoria och framtida landsbygdsutveckling.
"Fisk är bra och hälsosam mat. Fungerande fiskekvoter som säkerställer äganderätt att fiska och ett långsiktigt hållbart fiske måste komma på plats", skriver de.
En sällsynt typ av debatt Debattartikeln sticker ut i det svenska offentliga samtalet – både genom att kombinera två ideologiska motpoler och genom att rikta uppmärksamhet mot WWF:s symbolpolitik snarare än industrins rovdrift. På så vis hamnar fokus inte på att förbjuda sill från påskbordet, utan på att reformera systemet bakom fisket.
Slutsatsen? Njut av påsksillen – med gott samvete och medvetenhet.
