Vänsterpartiets senaste utspel om att tvinga livsmedelsbutiker att sänka priserna är ett klassiskt exempel på populism – retoriskt slagkraftigt men ekonomiskt verklighetsfrånvänt. I ett skarpt inlägg på bloggen Öster om Förnuftet beskriver Omar Makram hur denna typ av politik har prövats förr – och alltid slutat i katastrof.

Han påminner om hur Venezuelas socialistiska regim under Hugo Chávez försökte möta skenande priser med prisregleringar. Resultatet blev köer, tomma butikshyllor och svarta marknader. Mejerier slutade leverera, bagerier stängde och basvaror försvann. Staten försökte kompensera genom att höja minimilönerna – men lönen räckte ändå knappt till ett halvt paket smör.

Det som Vänsterpartiet nu föreslår är att svenska butiker ska ta ansvaret för globala kostnadsökningar – trots att ICA och andra matkedjor varken styr råmjölkspriser, elpriser eller drivmedelskostnader. Att tro att butikerna kan sänka priserna utan att försätta sig själva i förlust är en illusion.

Makram påpekar också att livsmedelskedjornas rörelsemarginaler ligger på blygsamma 3,2 % – i linje med genomsnittet i både EU och USA. Det är alltså en myt att svenska handlare gör övervinster på konsumenternas bekostnad. Att sänka marginalerna ytterligare skulle i bästa fall sänka priserna med någon procent, men i värsta fall göra det mer lönsamt för butiker att sluta sälja basvaror helt.

Det verkliga problemet ligger istället i de kostnadsdrivande faktorer som vänstern undviker att prata om: överdriven reglering, miljökrav som fördyrar produktionen, och energipolitik som drivit upp elpriserna. Vänstern ignorerar sitt eget ansvar för dessa problem – och väljer istället att spela på människors ilska genom att utmåla ICA som en girig syndabock.

Makrams slutsats är tydlig: Den som på allvar vill sänka matpriserna bör rikta blicken mot statens agerande – inte mot butikshyllorna. Genom att sänka reduktionsplikten, energiskatten, arbetsgivaravgifterna och momsen kan regeringen skapa verklig lättnad för konsumenterna. Men att angripa företagens vinster löser inga problem – det är bara skadlig populism som riskerar att göra problemen ännu värre.