Rekordvind – rekordförluster Sverige producerar mer vindkraftsel än någonsin. Samtidigt går vindkraftsbolagen med rekordstora förluster. Det är inte en tillfällig svacka, utan ett mönster som fördjupas år för år.

Nya genomgångar av vindkraftsbolagens årsredovisningar visar att åtta av tio vindkraftverk i Sverige ägs av bolag som går med förlust. De samlade underskotten uppgår till flera miljarder kronor – trots goda vindförhållanden och hög installerad kapacitet.

Detta är inte ett misslyckande i marginalen. Det är ett strukturellt problem.

Mer produktion – sämre affär Vindkraftens grundläggande dilemma är välkänt men ofta förträngt. Elen produceras när det blåser, inte när den behövs. När vinden tar fart gör den det ofta samtidigt över stora delar av norra Europa. Resultatet blir överutbud, fallande priser och allt fler timmar med extremt låga eller till och med negativa elpriser.

Varje nytt vindkraftverk pressar därmed lönsamheten för både nya och befintliga verk. Paradoxalt nog innebär mer utbyggnad sämre affärsvillkor.

I praktiken stängs vindkraftverk i dag av just när de borde producera som mest – inte för att det saknas vind, utan för att det är olönsamt att leverera el.

En bransch som inte tål normala villkor Vindkraft är extremt kapitalkrävande. Investeringarna ska räknas hem över decennier, samtidigt som intäkterna är volatila och beroende av väder, räntor och politiska beslut. Under åren med nollräntor gick kalkylerna hjälpligt ihop. I dagens ränteläge gör de det inte.

Små förändringar i elpris eller finansieringskostnad får oproportionerligt stora effekter. Det är ett tydligt tecken på att verksamheten inte är robust nog för normala marknadsvillkor.

Till detta kommer tekniska begränsningar. Högre torn och längre rotorblad ger mer produktion – men också kraftigt ökat slitage. Livslängden riskerar att bli kortare än vad kalkylerna bygger på. När avskrivningstiderna spricker gör även affären det.

Vindkraften ersätter inget – den staplas ovanpå En central, men ofta undanskymd, aspekt är att vindkraften inte ersätter annan elproduktion. Den lägger sig ovanpå ett elsystem som ändå måste finnas kvar för de timmar då det inte blåser.

Det kräver parallella system: vattenkraft, kärnkraft, gasturbiner eller import. Systemkostnaderna för detta syns inte i vindkraftsbolagens bokslut – men de är mycket verkliga för elkunder och skattebetalare.

Det handlar om nätutbyggnad, balansåtgärder och reservkapacitet. Kostnader som finansieras via elnätsavgifter och offentliga satsningar.

När riskerna kollektiviseras Det kanske mest problematiska är hur riskerna fördelas. Vindkraften framställs ofta som privata investeringar med privata risker. I praktiken är bilden en annan.

Utbyggnaden har möjliggjorts genom offentligt understödd finansiering, direkta och indirekta stöd samt politiskt garanterade villkor. När projekten inte bär sig ekonomiskt flyttas risken gradvis från investerare till det offentliga.

Vid konkurser uppstår dessutom frågan om nedmontering och markåterställning. Säkerheterna räcker ofta inte till. Då hamnar ansvaret hos markägare, kommuner eller staten.

Och nu: krav på ännu mer skattepengar Trots den svaga lönsamheten ökar trycket på ytterligare offentliga åtaganden. Sveriges Kommuner och Regioner driver tillsammans med branschen kravet på permanenta ersättningar till kommuner för att få vindkraftsprojekt att bli av.

Budskapet är tydligt: utan mer skattefinansierade incitament stannar utbyggnaden.

Det som däremot sällan diskuteras är varför en energiproduktion som byggs ut i rekordtakt samtidigt genererar rekordförluster – och varför den då ska räddas med ännu mer offentliga medel.

Ett systemproblem, inte ett olycksfall Vindkraftens ekonomiska kris är inte resultatet av enstaka misslyckanden eller otur. Den är en konsekvens av politiskt driven energipolitik där målen varit symboliska och ideologiska, medan affärslogik och systemkostnader satts åt sidan.

Mer vindkraft har inte gjort systemet stabilare. Den har gjort det dyrare, mer komplext och allt mer beroende av politiska stödkonstruktioner.

Frågan är inte längre varför vindkraften går med förlust. Frågan är varför skattebetalarna förväntas fortsätta täcka notan.