En elev i nian kan numera få godkänt på det nationella provet i svenska – utan att kunna läsa. Det är inte satir, det är Skolverkets nya kompensatoriska modell. Resultatet? Fler elever ”slussas vidare” i systemet trots att de saknar grundläggande färdigheter. Samtidigt växer kraven på lärarna – inte att utbilda, utan att dokumentera, kompensera och administrera.

I en skakande debattartikel i Expressen varnar gymnasieläraren och skoldebattören Filippa Mannerheim för konsekvenserna av den nya betygsmodellen. Lärare som tidigare kunde luta sig mot att en elev med noll poäng i läsförståelse inte borde godkännas, har nu förlorat sitt sista objektiva verktyg. Resultatet är en betygsinflation där läraren riskerar att själv bestraffas för att sätta ett F.

Skolplikten måste ersättas med läroplikt

För ett parti som Medborgerlig Samling, som länge varnat för förfallet i svensk skola, är detta ännu ett bevis på systemets svek mot både elever och lärare. Skolan ska inte vara en förvaringsplats – den ska vara en plats för kunskapsöverföring. Och för att den ska kunna vara det måste kunskap vara målet – inte känslor, processer eller jämlika utfall.

MED föreslår därför att skolplikten ersätts med läroplikt: den som inte lär sig ska inte kunna gömmas bakom systemets kosmetika. Den som inte vill anstränga sig ska inte hållas under armarna hur länge som helst, och den som har särskilda behov ska få verkligt stöd – inte politiskt kamouflage.

Analfabetism i systemet – en strukturell import

En realitet som ofta utelämnas i debatten är att ökningen av funktionell analfabetism i Sverige sammanfaller med massinvandringen från länder med svag utbildningstradition. Mängder av elever börjar i svensk skola utan tillräckliga språkkunskaper – och systemet gör nu allt för att slussa dem vidare utan att ställa krav.

Det är ett dubbel-svek: mot de nyanlända som faktiskt vill lära sig, och mot de svenska eleverna som får sin skolgång urvattnad i det godas namn. Lärarna får bära skulden när eleven inte lär sig, även om problemet är långt större än vad klassrummet kan rå på.

Vad är ett E värt när det kan ges utan läsförståelse?

Filippa Mannerheims fråga i slutet av artikeln träffar mitt i prick: Vad är ett nationellt prov i svenska värt om läsförståelse inte längre spelar någon roll?

Svaret är enkelt: ingenting.

Om Sverige vill vara ett kunskapssamhälle i framtiden måste vi sluta dalta, sluta låtsas, och börja ta kunskap på allvar. Det kräver politisk vilja. Det kräver läroplikt. Det kräver Medborgerlig Samling.