När myndighetschefer blir opinionsbildare Sveriges nye chef för Brottsförebyggande rådet, Jonas Trolle, väckte i veckan starka reaktioner efter att i en intervju med Dagens Nyheter öppet ställa sig bakom ett av Socialdemokraternas mest kontroversiella integrationsförslag – att blanda människor genom omfördelning av boende, inklusive att riva delar av miljonprogrammen.
Trolle menar att subventionerade bostäder i välbärgade områden, och på sikt rivningar av utsatta bostadsområden, kan minska brottsligheten. Det är ett förslag som Socialdemokraterna drivit länge – men som både experter och många medborgare kritiserat som dyrt, ineffektivt och socialt splittrande.
Frågan som nu väcks är: Var går gränsen för vad en myndighetschef får säga?
Brå:s trovärdighet står på spel Brottsförebyggande rådet (Brå) är en myndighet med uppdrag att bistå rättsväsendet och regeringen med fakta, analyser och kunskapsunderlag. Att dess generaldirektör tar politisk ställning i en så infekterad fråga underminerar myndighetens oberoende.
När Trolle – bara en dag in på jobbet – gör sig till megafon för en socialdemokratisk agenda, undergräver det Brå:s trovärdighet. Detta är särskilt allvarligt i ett läge där tilliten till svenska myndigheter är på nedgång, och där Brå:s tidigare relation till regeringsmakten redan ifrågasatts i flera debatter.
Symbolpolitik i ny förpackning Trolle säger till DN att vi behöver ”ta stora grepp” och ”pröva många saker”. Men just detta förslag – att riva miljonprogram och skapa blandade bostadsområden – är allt annat än nytt. Det har redan testats, ofta med tvivelaktiga resultat och enorma kostnader.
Det är inte Trolle som kommer behöva förklara för låginkomsttagare i Täby varför de ska tvångsfördelas med socialt utsatta från andra stadsdelar. Det är inte Brå som kommer stå till svars inför väljare vars bostadsområden radikalt förändras av politiska experiment.
Är Trolle lämpad för uppdraget? Att Jonas Trolle har en bakgrund som polis är unikt för rollen. Att han inte har akademisk bakgrund är också ett trendbrott. Men det mest anmärkningsvärda är att han – i stället för att inta en neutral roll – omedelbart kliver in i den politiska hetluften med färdigpaketerade åsikter.
Frågan är om Trolle därmed förbrukat sitt förtroendekapital. En myndighetschef som tar politisk ställning i sin första intervju skickar en farlig signal: att Brå inte längre är en kunskapsmyndighet, utan ett redskap för politiska syften.
Sverige behöver brottsförebyggande arbete som vilar på fakta, inte ideologi. Om inte Brå kan garantera det, måste regeringen fråga sig om rätt person verkligen leder myndigheten.
