Kungsbacka öppnar förskola för regnbågsfamiljer – en ny sorts särlösning I Kungsbacka testar kommunen nu en öppen förskola särskilt riktad till så kallade regnbågsfamiljer, där minst en förälder identifierar sig som hbtqi-person. Initiativet presenteras som ett sätt att skapa trygghet och gemenskap för en specifik grupp föräldrar och barn.
Bakom satsningen står bland andra förskolläraren Marika Fogelblad och enhetschefen Anna-Karin Nygaard, som menar att det finns ett behov av en plats där dessa familjer kan mötas. En av besökarna, Edvin Fogelmark, säger att acceptansen i samhället fortfarande brister och att satsningen därför är motiverad.
Från öppen verksamhet till identitetsurval Öppen förskola har traditionellt varit just det: en lågtröskelverksamhet där alla småbarnsfamiljer kan delta, oavsett bakgrund, livssituation eller identitet. Syftet har varit att erbjuda en gemensam mötesplats och att stärka sociala nätverk över gränser.
När kommunen nu skapar en särskild variant för en definierad identitetsgrupp förändras principen. Verksamheten blir inte längre öppen i egentlig mening, utan riktad – med deltagande villkorat av hur föräldrar definierar sig själva.
Det väcker frågor om vilken roll offentlig sektor ska ha i att kategorisera medborgare efter identitet, snarare än efter behov.
Särlösningar som svar på upplevd otrygghet Förespråkarna beskriver satsningen som ett svar på upplevd utsatthet och bristande acceptans. Men just här uppstår en större principiell fråga: ska upplevda sociala spänningar mötas genom gemensamma lösningar – eller genom allt fler parallella rum?
Kritiker menar att risken med denna typ av identitetsbaserade satsningar är att de normaliserar uppdelning snarare än inkludering. I stället för att stärka den gemensamma arenan, där olika familjer möts som just familjer, skapas nya gränser mellan ”vi” och ”de”.
Vem avgör behovet – och var går gränsen? Om en kommun erbjuder särskild öppen förskola för regnbågsfamiljer, uppstår också frågan vilka andra grupper som kan göra anspråk på egna lösningar. Ska det finnas öppna förskolor för familjer med vissa religiösa övertygelser, politiska identiteter eller livsstilar? Och på vilka grunder ska kommunen avgöra vilka identiteter som motiverar särlösningar?
I takt med att identitetspolitik får större genomslag i offentlig förvaltning riskerar likabehandlingsprincipen att urholkas – inte av illvilja, utan av välmenande ambitioner att inkludera.
En spegel av en större utveckling Initiativet i Kungsbacka är knappast isolerat. Det speglar en bredare utveckling där offentliga institutioner i allt större utsträckning anpassas efter identitet snarare än efter universella medborgarskap. Frågan är om detta på sikt stärker tilliten till gemensamma institutioner – eller om det bidrar till ett samhälle där offentliga verksamheter blir ännu en arena för symbolpolitik.
När förskolan, som ofta ses som en av samhällets mest grundläggande gemenskaper, börjar delas upp efter identitet är det rimligt att ställa frågan: bygger vi då mer gemenskap – eller mindre?
