En studie som bekräftade allt – utom verkligheten År 2020 publicerades en studie som påstod att svarta nyfödda barn löper dubbelt så stor risk att dö om de vårdas av vita läkare, jämfört med svarta. Den blev snabbt ett affischnamn för påstådd strukturell rasism inom sjukvården – och plockades upp av såväl CNN som Dagens ETC. Tusentals aktivister och forskare jublade. En domare i USA:s högsta domstol hänvisade till den. Debattörer såg ett oväntat men efterlängtat bevis för att rasism dödar – bokstavligt talat.

Problemet? Studien var fel. Riktigt fel. Och när det senare visade sig att dess slutsatser inte höll för granskning, var det knäpptyst.

Avslöjandet: Det handlade inte om ras – utan om vårdnivå När Harvard-professorn George Borjas och journalisten Robert VerBruggen granskade datan på nytt upptäckte de vad studiens författare utelämnat: att nyfödda med låg födelsevikt ofta vårdas på högspecialiserade enheter där fler läkare är vita – och att dödligheten är högre bland dessa extremt för tidigt födda barn oavsett läkarens hudfärg.

När detta kontrollerades statistiskt försvann sambandet mellan läkarnas etnicitet och spädbarnsdödlighet. Studien som använts för att bevisa strukturell rasism i sjukvården föll ihop.

Men den nya studien publicerad 2024 – i samma tidskrift, PNAS – ignorerades. Den har i skrivande stund bara citerats en gång, medan den felaktiga originalstudien fortsatt återges som sanning.

En blind fläck för ideologisk vetenskap Larsson pekar på något större än en felaktig studie: ett vetenskapligt klimat där ideologiskt bekväma slutsatser får bred spridning, medan korrektioner ignoreras. Den som anklagar ”vita strukturer” får gärna slarva – så länge syftet är det rätta. Att svartas misstro mot vården kan ha förstärkts av den ursprungliga rapporteringen diskuteras knappt alls.

Han påminner om hur klimatet inom akademin förändrats under den så kallade woke-eran. Kroppsliga åkommor förklaras allt oftare med förtryck snarare än biologi. Att ifrågasätta de förklaringsmodeller som anses progressiva är ett socialt självmord inom universitetsvärlden.

Vetenskapen måste få vara obekväm Vad som sker här är mer än cherry-picking. Det är en medveten selektion där bara vissa sanningar får synas. Och när forskning börjar styras av politiska trender snarare än fakta, då slutar den vara vetenskap.

Det kanske mest oroväckande är att både forskare och journalister ofta verkar oförmögna – eller ovilliga – att ta tillbaka felaktiga slutsatser om de passar in i berättelsen om ett rasistiskt system. Det är så vetenskapens trovärdighet undergrävs.