Påstådda utrensningar inom Regeringskansliet väcker debatt – men avslöjar också hyckleriet hos vänstern.

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har anmält statsminister Ulf Kristersson (M) till Konstitutionsutskottet efter uppgifter om att regeringen, på Sverigedemokraternas initiativ, ska ha försökt ”rensa ut” tjänstemän inom Regeringskansliet med vänstersympatier. Bakgrunden är en artikel i Dagens ETC där anonyma fackliga källor hävdar att illojala medarbetare stängts ute från chefspositioner eller lämnats utan arbetsuppgifter.

Vad är det egentligen som hänt? Än så länge finns inga konkreta bevis på att någon olaglig åsiktsregistrering har skett. Men det råder ingen tvekan om att Tidöregeringen, med SD som aktiv part, försöker säkerställa att de reformer man enats om faktiskt genomförs – utan sabotage från ideologiskt motiverade tjänstemän. Det borde inte vara kontroversiellt. I praktiken handlar det om något så grundläggande som att lojalitet med den sittande regeringen är en förutsättning för att få leda politiskt styrda uppdrag.

Det verkliga problemet: en vänstervriden förvaltningskultur Den tysta förutsättningen som S, V och MP försvarar är att Regeringskansliet ska vara "opolitiskt" – men i praktiken genomsyrat av vänsterliberala värderingar. Det är inte opolitiskt att i decennier rekrytera internt från socialdemokratiskt präglade miljöer. Det är inte opolitiskt att motarbeta reformer som står i strid med tjänstemannakårens värdegrund. Och det är definitivt inte opolitiskt när myndigheter, år efter år, lägger sig i samhällsdebatten med rena aktivistbudskap.

Vänstern accepterar gärna att hela staten lutar åt vänster – men blir rasande när någon försöker räta upp den.

Lojalitet är inte åsiktsregistrering Det finns en viktig gräns mellan att rensa ut oppositionella för deras åsikters skull – och att förvänta sig lojalitet i genomförandet av en demokratiskt beslutad politik. Den gränsen måste respekteras. Men om det stämmer att höga tjänstemän aktivt motverkar regeringspolitik, då är det inte ett hot mot förvaltningskulturen att byta ut dem – det är att värna demokratin.

Vad oppositionen kallar åsiktsregistrering kan lika gärna vara ett försök att återta kontrollen över ett system som länge fungerat som vänsterns skuggregering.

Sveriges förvaltning behöver inte mindre rensning – utan mer öppenhet Om något bör granskas, så är det hur djupt den politiska likriktningen satt sig i myndighetssverige. Varför är det så svårt att hitta borgerliga eller konservativa röster i centrala myndighetsfunktioner? Varför har det blivit norm att offentligt anställda ägnar sig åt identitetspolitik, normkritik och genuspedagogik – men betraktas som extremistiska om de ifrågasätter detta?

Tidöregeringen bör stå upp för sitt ansvar. Inte genom lagbrott. Men genom att börja bygga en mer pluralistisk, reformvillig och lojal statsapparat.