En kampanj som blir nyhet När RFSU lanserar en ny dejtingmanual för män blir det omedelbart nyhet i SVT. Reportaget presenteras okritiskt, med fokus på intentionerna bakom kampanjen och med citat från organisationens företrädare.

Att ofrivillig ensamhet bland män är ett reellt och växande problem råder det knappast någon tvekan om. Siffror från Folkhälsomyndigheten pekar på både social isolering och brist på emotionellt stöd. Frågan är snarare varför just denna aktörs lösning – en normativ manual om hur män bör dejta – automatiskt ges nyhetsstatus.

Från rapportering till värdering SVT:s inslag är inte en granskning. Det är inte heller en kritisk presentation av en idé bland flera. Det är i praktiken en vidareförmedling av RFSU:s budskap, där reporterns roll glider från journalist till amplifierare.

Ingen problematisering görs av:

  • varför staten indirekt finansierar dejtingråd
  • vilken evidens som finns för att manualen fungerar
  • eller om detta över huvud taget är en rimlig uppgift för en bidragsfinansierad organisation

I stället behandlas initiativet som självklart gott och därmed självklart nyhetsvärdigt.

RFSU:s särställning RFSU beskrivs ofta som en ideell organisation, men är samtidigt tungt bidragsfinansierad och fungerar i praktiken som en normproducerande aktör i frågor om kön, relationer och sexualitet. Organisationen tar regelbundet fram material som inte bara informerar, utan föreskriver hur människor bör tänka, känna och agera.

Just därför borde lanseringar av detta slag vara föremål för journalistisk granskning, inte redaktionell entusiasm. När en skattefinansierad eller bidragsberoende aktör bedriver ideologisk produktion är det i sig ett legitimt nyhetsämne – men då ur ett ansvars- och maktperspektiv, inte som livsstilscontent.

Folkbildning eller förmyndarskap? I reportaget suddas gränsen ut mellan folkbildning och förmyndarskap. Det förutsätts att unga män behöver vägledning i hur de ska klä sig, tala, flörta och hantera relationer – och att denna vägledning bör komma från en centralt sanktionerad aktör.

Det är ett perspektiv som rimmar väl med en bredare tendens i svensk offentlighet: sociala problem tolkas som något som ska lösas genom manualer, kampanjer och normstyrning, snarare än genom strukturella reformer eller individuellt ansvar.

Att public service okritiskt reproducerar denna världsbild väcker frågor om rollförståelsen.

Det som inte blev nyhet Samtidigt är det påfallande vad som inte rapporteras. RFSU:s omfattande offentliga finansiering, dess ideologiska ställningstaganden eller den långvariga kritiken mot organisationens inflytande över skolmaterial och sexualundervisning nämns inte.

När kampanjer som bekräftar redaktionellt dominerande värderingar presenteras, tycks nyhetsvärdet vara givet. När samma aktörer kritiseras – eller när deras maktställning borde diskuteras – uteblir ofta bevakningen.

En större mediefråga Frågan är därför inte om mäns ensamhet är viktig. Det är den. Frågan är varför just denna lösning, från denna aktör, presenteras som självklar och okontroversiell i public service.

Är det nyhetsvärde? Eller är det ideologisk samklang? Eller handlar det om en rolltolkning där journalistik förväxlas med uppfostrande folkbildning?

Oavsett svar pekar fallet på ett mönster där public service allt oftare agerar normförmedlare snarare än granskare. Och det är i sig en betydligt större och mer långsiktig fråga än hur man bäst bjuder ut någon på dejt.