När USA:s ambassad i Stockholm skickade ett kravbrev till staden om att avsluta sitt ideologiska mångfaldsarbete, kunde detta ha varit ett tillfälle för självrannsakan. Men istället valde Moderaterna att ta strid – inte för att avskaffa det politiskt färgade arbetet, utan för att försvara det.

Christofer Fjellner (M), oppositionsborgarråd, var snabb med att kräva ett möte med ambassaden och hotade dessutom att staden kan klippa av både vatten och avlopp till den amerikanska beskickningen om USA insisterar på sina krav. "Vill de göra sig av med det, ja då säger jag bara lycka till," sa Fjellner till P4 Stockholm.

USA:s krav på opartiskhet Bakgrunden är ett brev från ambassaden till stadsbyggnadskontoret där man – med avstamp i Donald Trumps kampanj mot "wokeism" – kräver att alla samarbetspartner till USA:s myndigheter avsäger sig aktivt arbete för jämställdhet, mångfald och inkludering. Liknande krav har skickats globalt till många företag och organisationer.

Jan Valeskog (S), stadsbyggnadsborgarråd, har hittills avvisat kraven men sagt att han gärna träffar ambassaden om regeringen ger klartecken. Finansborgarråd Karin Wanngård (S) har däremot varit tydlig med att det är regeringen som har ansvaret, eftersom det rör sig om utrikespolitik.

En förlorad chans att rensa upp Vad som är slående i den här historien är inte bara den amerikanska kritiken, utan Stockholms stads – och särskilt Moderaternas – reaktion. Istället för att använda tillfället till att ifrågasätta varför en kommun över huvud taget sysslar med ideologiskt färgade projekt och aktivism, väljer M att försvara den ordning som gjort Stockholms stad till en megafon för just dessa värderingar.

Moderaterna driver nu linjen att Stockholms mångfaldsarbete är något att vara stolt över och att USA:s krav är ett otillbörligt intrång. Fjellners hot om att stänga av kommunala tjänster som värme, sophämtning och avlopp är ett uttryck för samma linje: stå upp för särbehandlingen – till varje pris.

Vad vill Moderaterna egentligen? Det är anmärkningsvärt att Moderaterna, som ofta profilerar sig som ett borgerligt parti för individens frihet och rättvisa spelregler, här väljer att försvara en politik som just bygger på grupptänkande och kvotering. Moderaternas svar illustrerar hur djupt ideologiska projekt som jämställdhetsintegrering och mångfaldsplaner har slagit rot i det offentliga Sverige – till den grad att det ses som kontroversiellt att ens ifrågasätta dem.

Mikael Flink, vice partiledare i Medborgerlig Samling, kommenterade nyligen på plattformen X att det är dags att gå längre än retorik och faktiskt avskaffa den ideologiska särbehandlingen på riktigt. "Politiker i Stockholms stad borde använda detta som ett startskott för att avveckla de mångåriga program som prioriterar grupper framför individer," skrev Flink.

Utrikespolitik eller kommunal ideologi? En relevant fråga som hänger i luften är också om det verkligen är "utrikespolitik" när en kommun beslutar om egna värdebaserade riktlinjer och program som påverkar samarbetet med utländska beskickningar. Utrikeshandelsminister Benjamin Dousa (M) har själv sagt att det inte finns något som hindrar Stockholms stad från att på egen hand träffa ambassaden för att diskutera de avtal som finns mellan staden och USA.

Hittills verkar dock ingen vilja ta den större diskussionen: hur länge ska ideologiskt driven politik som prioriterar grupptillhörighet över kompetens och likabehandling tillåtas forma kommunens arbete? Och varför duckar Moderaterna för frågan när de själva ofta varnar för konsekvenserna av wokeism?

En sak är säker: denna konflikt visar hur starkt fäst den svenska politiska eliten fortfarande är vid idéer om mångfald och inkludering – även när det innebär att man hellre hotar en av världens mäktigaste ambassader än ser över sin egen politik.