SD röstade nej – M kallade det oansvarigt: EU-makten som inte får kritiseras? Splittringen i svensk EU-politik blir tydlig när Charlie Weimers (SD) röstar för att avsätta von der Leyen – och Moderaterna rasar. Men varför får man inte ifrågasätta EU-kommissionens maktutövning?
Misstroende – eller lojalitet till makten? När SD:s EU-parlamentariker Charlie Weimers röstade för att fälla hela EU-kommissionen under ledning av Ursula von der Leyen, var det i linje med ett växande missnöje bland både höger- och vänsterledamöter i parlamentet. Trots det valde Moderaternas Tomas Tobé att gå till hårt angrepp – inte mot kommissionen, utan mot SD.
Tobés ordval var dramatiskt: att ifrågasätta von der Leyen var enligt honom "motsatsen till regeringsduglighet" och "en present till Trump och Putin". Det säger något om hur EU-politikens maktstruktur fungerar – det är inte alltid handlingarna som bedöms, utan vem som vågar röra vid makten.
En splittrad höger i Strasbourg Misstroendet drevs formellt fram av en rumänsk ledamot i SD:s partigrupp ECR. Orsaken: hur von der Leyen hanterade upphandlingen av covidvaccin – en affär som fortfarande är höljd i sekretess, där centrala mejl och avtal vägrats offentliggöras.
Inom ECR står dock inte alla enade. Italiens bröder, ledda av Giorgia Meloni, vill inte fälla von der Leyen, medan SD och polska Lag och rättvisa säger ja till misstroende. Det speglar en större konflikt: mellan de som vill behålla en maktkartell i Bryssel, och de som vågar säga nej till den.
Von der Leyens balansgång Von der Leyen väntas ändå klara sig, mycket tack vare att både socialdemokrater och liberaler väljer att lägga ned sina röster. Det är en signal: man är missnöjd – men inte tillräckligt modig för att öppet fälla henne.
Samtidigt växer frustrationen även i mitten. Von der Leyen har kritiserats för att ha gjort upp med ytterhögern om att nedmontera klimatmålen. Socialdemokraternas gruppledare Iratxe García Pérez varnade i debatten: "Om du sviker dina löften igen, kommer vi att leda motståndet."
Ett demokratiskt sundhetstecken Oavsett vad man tycker om von der Leyens arbete – att vilja avsätta en kommissionsordförande som inte längre har förtroende är inte extremism. Det är demokrati. Att avfärda detta som "en present till Putin" är att reducera all maktkritik till illojalitet – en retorik som inte hör hemma i en öppen och demokratisk debatt.
Om EU ska vinna tillbaka väljarnas förtroende krävs det raka rör, öppenhet och ansvarstagande – inte fördömanden mot dem som vågar rösta efter sin övertygelse.
