Ett nytt lågvattenmärke för svensk demokrati Den 17-årige videobloggaren och MED-medlemmen ”Lulle” uppger att han under söndagen blev överfallen och pepparsprayad av personer ur den autonoma vänstern när han bevakade en vänsterdemonstration på Södermalm i Stockholm. En av de misstänkta gärningsmännen pekas ut som Joel Almgren, tidigare AFA-aktivist och flerfaldigt dömd för bland annat dråpförsök.

Händelsen, som fångats på film och är polisanmäld, har väckt starka reaktioner i sociala medier. Maurits Rannevid (MED) skriver att överfallet är en direkt följd av den avhumanisering som länge riktats mot högerdebattörer och MED-sympatisörer:

”När inte ens minderåriga är fredade har något gått allvarligt fel. Nog nu.”

Från mediedrev till misshandel Bakgrunden är en serie händelser som började redan i våras, då Dagens ETC i en artikel pekade ut den då 16-årige Lulle som ”högerextrem”. Uppgifterna visade sig vara felaktiga. Medieombudsmannen fällde senare Dagens ETC för namnpubliceringen och för att pojken inte fått bemöta anklagelserna.

Trots fällningen har artikeln enligt många skapat en hotbild. Inom vänsterns miljöer har ord som ”högerextrem” och ”fascist” länge fungerat som legitimering för våld mot meningsmotståndare.

Att ett av vänsterns mest kända namn, Joel Almgren – dömd för dråpförsök efter knivattacken i Kärrtorp 2013 – nu återigen kopplas till ett våldsbrott väcker frågan hur länge rättsstaten ska låta en livsstilskriminell extremist röra sig fritt.

När våldet normaliseras Den 17-årige Lulle har i intervjuer med Bulletin och Riks berättat att han blev slagen i huvudet och pepparsprayad när han passerade Stockholms moské på väg till Medborgarplatsen. Attacken ska ha varit planerad. Enligt vittnesmål fanns spanare utplacerade för att identifiera personer som vänstern betraktade som politiska motståndare.

Det här är inte bara ett överfall på en tonåring – det är ett angrepp på yttrandefriheten. När unga medborgare inte längre vågar filma demonstrationer eller uttrycka åsikter utan risk för våld, har demokratin förlorat sin trygghetszon.

Dubbel standard i debatten När Centerpartiets Anna-Karin Hatt avgick i veckan på grund av hot och hat kallades det ett ”hot mot demokratin” – med rätta. Men frågan är varför tystnaden är så kompakt när våldet kommer från vänsterhåll och riktas mot en 17-årig högerdebattör.

Om hatet mot politiker är ett hot mot demokratin, då är våldet mot oppositionella ett ännu större hot.

En prövning för rättsstaten Fallet prövar inte bara polisens förmåga att skydda medborgare – det prövar hela samhällets förmåga att stå upp för principer. Ingen ideologisk färg, inget medialt narrativ, får avgöra vilket våld som fördöms och vilket som ursäktas.

Sverige behöver nu visa att lagen gäller lika för alla – oavsett politisk tillhörighet. För i ett land där våldet blir ett medel i debatten, är det inte längre argumenten som avgör.