Miljonprojekt om återvandring – få ville återvända Ett statligt finansierat återvandringsprojekt till Somaliland har kostat skattebetalarna 2,65 miljoner kronor. När projektet summerades uppgav endast fyra av 17 deltagare att de planerade att återetablera sig i regionen – och bara tre ville starta företag, trots att det var projektets kärnsyfte.

Projektet drevs av Sweco International AB, ett dotterbolag till Sweco, och beviljades bidrag av Migrationsverket i november 2023.

Syftet var att rusta deltagare ur den somaliländska diasporan i Sverige med kunskap inom miljöteknik och cirkulär ekonomi för att underlätta frivillig återvandring och företagsetablering i Somaliland.

Flera utbildningshelger – och en resa Under våren 2024 genomfördes utbildningshelger med studiebesök och föreläsningar om bland annat solenergi och miljölagstiftning. Under sommaren följde en resa till Somaliland.

Enligt redovisningen gick över en miljon kronor till resan. Deltagarna fick dagersättning, och Nationella bombskyddet var inte inblandat – men Migrationsverket kan inte i detalj redogöra för hur länge varje deltagare faktiskt vistades på plats.

I efterhand har myndigheten uppgett att resan ska ha varat minst en månad per deltagare, med en dagersättning om cirka 1 000 kronor per dag.

Få ville starta företag När projektet avslutades visade slutrapporten att endast tre deltagare ville starta företag i Somaliland. Inga affärsavtal eller etablerade verksamheter redovisades.

Majoriteten av deltagarna uppgav att byråkrati och brist på startkapital utgjorde hinder. Frågan väcks om dessa hinder borde ha analyserats före projektstart.

Migrationsverket bedömde ändå att projektet var godtagbart, även om alla mål inte uppnåtts. Myndigheten betonar att återvandring ska vara frivillig och att syftet var att ge kunskap – inte att ställa krav på faktisk flytt.

Konsultarvoden på marknadsnivå Av bidraget gick ungefär hälften till Sweco och dess konsulter. Bolaget redovisade timkostnader på cirka 1 200 kronor per timme för sina medarbetare.

Det rörde sig inte om en upphandlad konsulttjänst, utan om ett statsbidrag. I jämförbara projekt redovisas normalt lönekostnader, inte konsultarvoden på marknadsnivå.

Enbart projektledarens arbete uppges ha omfattat runt 650 timmar kopplat till utbildningshelger och resan. I redovisningen förekommer även dagar där fler timmar än ett dygns 24 bokförts.

Migrationsverket uppger att man inte ifrågasatt upplägget och att kostnaderna bedömdes ligga inom ett rimligt spann.

Ett större mönster? Projektet var inte det första av sitt slag. Ett år tidigare beviljades ett nästan identiskt projekt riktat mot samma målgrupp och region.

Frågan är därmed inte enbart hur ett enskilt projekt genomfördes, utan hur bidragsmodellen är utformad – och hur uppföljning och effektmätning sker när målet är återvandring men resultatet blir kvarstannande.

I en tid då återvandringspolitik diskuteras som ett verktyg för minskad migration väcker projektet en mer grundläggande fråga: hur säkerställer staten att skattemedel används för faktiska resultat – och inte främst för processer, konsultrapporter och välformulerade slutredovisningar?