Malmö satsar på lyx – medan kärnuppgifterna havererar Samtidigt som Malmö brottas med återkommande miljardunderskott, eskalerande otrygghet och stora problem i skola och socialtjänst, presenterar kommunen nästa prestigeprojekt: ett nytt konstmuseum med ambitionen att hålla öppet dygnet runt.

Det är svårt att beskriva detta som annat än skamlöst.

Malmö är inte vilken kommun som helst. Det är en kommun som systematiskt lever över sina tillgångar och som i praktiken hålls flytande av andra delar av landet genom det kommunala inkomstutjämningssystemet. När en sådan kommun prioriterar kulturpolitiska flaggskepp framför ordning, trygghet och grundläggande välfärd är det inte längre fråga om dåliga prioriteringar – utan om ansvarslöshet.

Kultur som prestige – inte kärnverksamhet Förespråkarna beskriver museet som en ”attraktion”, en ”plats för unga” och ett projekt som ska sätta Malmö på kartan. Men inget av detta förändrar det grundläggande faktumet: detta är lyxkonsumtion, inte kärnverksamhet.

Att hålla ett konstmuseum öppet 24 timmar om dygnet innebär ökade kostnader för personal, säkerhet och drift – i en stad där polis, räddningstjänst och ordningsmakt redan går på knäna.

Det är ett politiskt val. Och det är ett val som säger mycket om vilka problem Malmöledningen anser vara mest angelägna.

Andra kommuner betalar notan Det mest anmärkningsvärda är att Malmö inte finansierar detta själv. En betydande del av kommunens ekonomi möjliggörs genom skatteutjämning – pengar som skickas från skötsamma kommuner runt om i landet.

Det är därför inte konstigt att kritiken växer.

Daniel Källenfors, kommunstyrelsens ordförande i Lidingö, sammanfattar det krasst: ”Malmö borde fokusera på kärnverksamheten, inte lyxkonsumtion. Sälj av konsten och skicka tillbaka skatteutjämningspengarna.”

Det är ett budskap som förtjänar att hörsammas långt utanför Lidingö.

Tvångsförvaltning – en rimlig fråga? När en kommun år efter år misslyckas med sitt grunduppdrag, samtidigt som den fortsätter att prioritera symbolpolitik och prestigeprojekt, måste frågan ställas: är självstyret fortfarande berättigat?

I andra sammanhang hade ett sådant ekonomiskt beteende lett till tvångsförvaltning, hårda sparkrav och extern kontroll. För Malmö tycks däremot inga gränser gälla.

Ett hån mot skattebetalarna Det nya konstmuseet är inte ett uttryck för framtidstro. Det är ett hån mot alla de kommuner och skattebetalare som förväntas finansiera Malmös oförmåga att prioritera.

När ordning och trygghet inte fungerar, när skolresultaten sviktar och när ekonomin blöder – då är dygnet-runt-öppna museer inte ett tecken på ambition, utan på politisk verklighetsflykt.

Och notan? Den skickas, som vanligt, någon annanstans.