Moderaterna vill införa en livslång spärr mot svenskt medborgarskap för dömda gängkriminella. Men från högerkanten får partiet kritik för att gå för försiktigt fram. Medborgerlig Samling menar att alla kriminella utlänningar bör utestängas – oavsett gängtillhörighet.
"En rimlig spelregel", enligt M Det nya förslaget presenterades av migrationsminister Johan Forssell (M) i en intervju med Svenska Dagbladet. Den som dömts för gängrelaterad brottslighet ska aldrig kunna bli svensk medborgare – ett skifte från dagens ordning, där karenstider och rehabilitering vägs in.
– Har man problem med det kan man alltid välja att inte begå brott eller vara gängkriminell, säger Forssell till SvD.
Moderaterna vill införa förändringen i medborgarskapslagen. Det är en del av ett större paket där partiet tidigare föreslagit längre bosättningskrav (åtta år i stället för fem) och förlängda karenstider för alla som begått brott.
Enligt polisen finns det i dag cirka 1 500 gängkriminella utan svenskt medborgarskap.
Kritik från vänster – men även från höger Förslaget har mött kritik från flera håll. Från vänster kallas det rättsosäkert och populistiskt. Men även från frihetligt och borgerligt håll höjs frågetecken – inte minst för att förslaget i praktiken begränsas till en viss kategori brottslingar.
– Förslaget är en halvmesyr. Varför ska kriminella utlänningar, oavsett om de är gängkriminella eller inte, komma ifråga för svenskt medborgarskap? Det är väl självklart att kriminella utlänningar inte ska kunna erhålla svenskt medborgarskap, säger Daniel Sonesson, partiledare för Medborgerlig Samling.
Partiet har under våren synts allt mer i sociala medier, där man profilerat sig som ett alternativ till Tidöregeringen – särskilt i frågor om migration, kriminalitet och principfasthet i medborgarskapspolitiken.
Princip eller positionering? På sociala medier väcker förslaget starka reaktioner – inte minst från de som undrar varför det ens är kontroversiellt. "Det borde vara en självklarhet", skriver Svenska Dagbladets ledarskribent Susanna Silfverskiöld på X.
Men kritiken från MED pekar på en annan fråga: Varför begränsa sig till gängbrott? Om principen är att den som begår allvarliga brott inte förtjänar medborgarskap – varför ska andra kategorier kriminella utlänningar släppas in?
Frågan sätter fingret på den allt tydligare skillnaden mellan regeringspolitikens kompromisslinje och de växande krav som förs fram från mer ideologiskt konsekventa aktörer.
