Strandvägen under belägring – antisocialt dominansbeteende normaliseras mitt i huvudstaden Nattliga streetrace, öronbedövande musik och hotfulla bilentusiaster har blivit vardag på en av Sveriges mest exklusiva adresser. I en uppmärksammad krönika i Bulletin varnar Birgitta Sparf för att staten håller på att tappa kontrollen – även där den en gång var som starkast.

Strandvägen i Stockholm – länge en symbol för trygghet, ordning och anständighet – har förvandlats till ett slagfält för antisocialt dominansbeteende. Det handlar inte längre om enstaka incidenter, utan om ett återkommande mönster där unga män – ofta med invandrarbakgrund – använder lyxbilar, höga motorljud och utmanande attityd för att ta kontroll över det offentliga rummet.

I en ny krönika i Bulletin sammanfattar Birgitta Sparf utvecklingen: det som började som bilträffar i förorten har förflyttat sig till innerstan – tillgången till kapital och frånvaron av konsekvenser har gjort resten.

”Vi ska visa att det är vi som bestämmer” Sparf återger insiktsfullt ett tidigare reportage från Studio Ett, där unga män från orten förklarar sin närvaro på Strandvägen med att ”de som vill ha lugn och ro får bo någon annanstans” – och att deras nattliga rejs är en ”rebellhandling mot den svenska staten”.

Budskapet är glasklart: de vet att de stör – det är poängen. Att dominera gatorna i ett av Sveriges dyraste bostadsområden är en form av territoriell markering.

Krönikan understryker hur dessa unga män inte ser sig som gäster i samhället, utan som utmanare till dess regler. När polisen ingriper är det ett skäl att gasa ännu mer.

Politikerna viftar bort problemen – med rödljus Sparf redogör också för politikernas svar. De mest konkreta åtgärderna hittills? Man har programmerat trafikljusen så att det oftare blir rött om natten, och sänkt hastighetsgränsen från 50 till 40 km/h. På en sträcka där bilar bevisligen kör i 200 km/h.

Det framstår som en parodi på ordningspolitik, särskilt när boende på Strandvägen inte ens vågar rasta sina hundar efter mörkrets inbrott.

Polisen skyller på resursbrist. Miljöpartiet skyller på trafikkontoret. Och medier som Svenska Dagbladet kallar förare som hotar, trakasserar och rejsar i lyxbilar för ”bilfantaster”.

När staten retirerar – vem tar gatan? Krönikans viktigaste poäng är kanske den mest oroande: det som sker på Strandvägen är bara ett symptom på ett större sammanbrott. När staten misslyckas med att upprätthålla lag och ordning på symboliskt viktiga platser, skickas ett tydligt budskap: ni gör som ni vill.

Det är inte bara ett hot mot tryggheten – det är ett hot mot samhällets själva auktoritet. När antisocialt dominansbeteende belönas med tolerans, reträtter och tystnad är det inte bara innerstaden som kapitulerar. Det är hela det offentliga rummet.