**Hur länge ska Sverige tolerera organiserat hat, fusk och stöd för terrorism? ** Den frågan ställer Sofie Löwenmark i en krönika där hon försvarar regeringens föreslagna skärpningar av utlänningslagen – och ger konkret inblick i de islamistiska miljöer hon och stiftelsen Doku granskar.

Hat, fusk och terrorhyllningar – i Sverige Löwenmark beskriver en verklighet där grupper öppet uppmanar till stöd för terrororganisationer som Hamas, Hizbollah och al-Shabaab – samtidigt som man lär ut hur man manipulerar folkbokföring, iscensätter fejkade skilsmässor och fuskar till sig bidrag. I flera fall uppmanas till jihadresor till Syrien och Somalia.

Hon menar att denna verklighet sällan når allmänheten och ofta ignoreras i den offentliga debatten.

"Vi följer grupper som lär ut hur man med fejkade skilsmässor och trix med folkbokföringen både kan få bidrag man inte har rätt till, och kringgå förbudet mot månggifte."

Det handlar inte om åsiktsförbud – utan om trygghet Kritiker av förslaget om vandelsprövning, som Aftonbladets Anders Lindberg, varnar för godtycke och åsiktsförbud. Men Löwenmark menar att det är ohederligt att likställa exempelvis kritik mot Israels regering med öppet stöd för antisemitisk terror.

"Självklart kan vissa yttranden faktiskt utgöra hot mot samhället och enskilda, oavsett om begreppet vandel återinförs i utlänningslagen eller inte."

Hon pekar på att uppmaningar till våld, hyllningar av terrorledare och deltagande i demonstrationer där terrorbudskap sprids – med flaggor, bandanas och hatramsor – är en direkt säkerhetsrisk, särskilt för svenska judar.

Meritas kommentar Sofie Löwenmarks krönika är en välkommen påminnelse om att diskussionen om vandel inte handlar om att förbjuda åsikter, utan om att skydda samhället från dem som öppet föraktar dess värderingar och lagar. Hat mot Sverige, fusk med systemet och stöd till våldsbejakande islamism är inte “olämpliga åsikter” – det är systemhotande beteenden. Att låta sådana personer få medborgarskap eller permanent uppehållstillstånd vore ett svek mot svenska skattebetalare, rättssäkerheten och den liberala demokratin.

Det är därför rätt och rimligt att regeringen vill väga in detta i bedömningen av vem som får stanna i landet. Och det borde vara politiskt självklar mark – oavsett partifärg.