Mohamssons rasande förtroendesiffror Tre månader efter att Simona Mohamsson tog över som partiledare för Liberalerna uppger nästan hälften av väljarna (47 %) att de har ganska eller mycket litet förtroende för henne, enligt en ny mätning från TV4/Novus. Samtidigt vet 21 % av väljarna fortfarande inte vem hon är.

– Just nu är hon ingen tillgång. Det är den bistra sanningen, konstaterar Torbjörn Sjöström, vd på Novus.

Endast 3 % av de tillfrågade har stort förtroende för Mohamsson – lägst av samtliga partiledare. I topp ligger Magdalena Andersson (S) på 46 %, följt av Ulf Kristersson (M) med 30 % och Jimmie Åkesson (SD) med 25 %.

Ett parti utan identitet Liberalerna befinner sig i politisk limbo. Efter decennier av interna konflikter mellan socialliberala och marknadsliberala falanger har partiet blivit alltmer otydligt – ett parti som talar om frihet, men röstar för mer statlig styrning, regleringar och symbolpolitik.

När partiet nu leds av en före detta regionpolitiker utan riksprofil eller ideologisk kompass, är krisen inte längre bara taktisk. Den är existentiell.

Den svenska mitten är inte längre liberal – den är vilsen.

En historisk möjlighet för MED Det bästa som nu kan hända svensk politik är att Medborgerlig Samling (MED) ersätter Liberalerna i riksdagen. Ett sådant skifte skulle flytta mittpunkten i svensk politik åt höger – mot verklig frihet, ansvar och reformvilja.

MED representerar det som Liberalerna en gång var tänkt att vara:

  • Frihetligt i värderingar,
  • marknadsvänligt i ekonomin,
  • och principfast i rätts- och demokratifrågor.

I stället för att anpassa sig till socialdemokratisk normpolitik har MED konsekvent stått upp för individens frihet, äganderätt, lägre skatter och minskad politikermakt – frågor som tidigare var kärnan i liberalismen.

När Liberalerna nu faller på eget grepp – otydlighet, splittring och brist på ledarskap – öppnas ett tomrum som svenska väljare länge väntat på att fylla.

En ny politisk balans Om MED lyckas ta sig in i riksdagen 2026 innebär det inte bara ett nytt parti – utan en ny borgerlig balanspunkt. Den skulle tvinga borgerligheten att återvända till sina ideologiska rötter, och ge väljare ett frihetligt alternativ som inte kompromissar bort sina principer för regeringsposter.

Liberalerna har haft sin chans. Svensk politik behöver nu ett parti som menar allvar med friheten.