Ledarretorik som förskjuter problemet I en ledartext beskriver Aftonbladets politiske chefredaktör Anders Lindberg ett nätverk som kritiserat användningen av slöjbilder i offentlig kommunikation som ett demokratiskt problem. Initiativet, som uppmärksammats genom rapportering i Dagens ETC, beskrivs som en organiserad påverkansoperation och kopplas till islamofobi och högerextremism.

Detta sätt att rama in frågan har mött kritik – inte minst för att det flyttar fokus från sakfrågan till avsändaren. Frågan om huruvida religiösa könsmarkörer bör användas av myndigheter reduceras till ett uttryck för hat, snarare än att bemötas i sak.

Josefin Utas invändning: kritik är inte hat I ett uppmärksammat inlägg riktar Josefin Utas saklig kritik mot Lindbergs resonemang. Hon ifrågasätter hur information om hijabens rättsliga och ideologiska betydelse inom sharia kan beskrivas som ett angrepp på demokratin.

Utas pekar på att yttrandefrihet och opinionsbildning just innebär rätten att upplysa myndigheter, föra dialog och ifrågasätta normer – även när dessa normer är religiöst motiverade. Att beskriva detta som hat riskerar, enligt kritiken, att göra själva diskussionen otillåten.

Här blottläggs en spänning som Merita tidigare uppmärksammat: när jämställdhet villkoras av identitet och religion tenderar vissa former av kvinnoförtryck att behandlas som känsliga snarare än problematiska.

Dagens ETC som källa – en relevant bakgrund Aftonbladets ledare bygger i hög grad på uppgifter från Dagens ETC. Det är i sammanhanget relevant att notera att publikationen vid upprepade tillfällen varit föremål för allvarlig kritik.

Tidningen har avslöjats med systematiskt bidragsfusk, har dokumenterade kopplingar till våldsbejakande extremism i sin historik och har återkommande fällts av Mediernas Etiknämnd. Bland annat har tidningen fällts för uthängning av en minderårig politiskt engagerad person.

Det innebär inte att varje uppgift per automatik är felaktig – men det bör påverka hur materialet värderas, särskilt när det används för att misstänkliggöra öppna civila initiativ och rama in dem som demokratiska hot.

När myndigheter viker sig – eller lyssnar? Ett återkommande argument i rapporteringen är att myndigheter påverkas av organiserad kritik och därför tar bort bilder eller ändrar kommunikation. Men detta i sig är inget bevis för otillbörlig påverkan.

Att myndigheter reagerar på medborgarkritik är en del av ett öppet samhälle. Problemet uppstår först om man på förhand definierar vissa perspektiv som illegitima – i detta fall kritik mot religiösa symboler kopplade till könssegregering.

Merita har tidigare pekat på hur begrepp som ”hat” och ”demokratihot” allt oftare används för att avsluta samtal snarare än att föra dem vidare.

Ett snävare åsiktsutrymme I Aftonbladets ledartext efterlyses starkare antirasistiska motkrafter och större civilsamhälleligt engagemang. Samtidigt misstänkliggörs ett konkret exempel på just organiserad opinionsbildning – därför att innehållet uppfattas som ideologiskt obekvämt.

Det väcker frågan om vilket utrymme som faktiskt återstår för feminism som inte är kulturellt relativiserad, och för jämställdhet som inte gör undantag beroende på religion eller ursprung.

Det är en fråga som förtjänar att diskuteras öppet – utan att kritik reflexmässigt avfärdas som hat.