Israelbråket skakar regeringen – väljare söker nya alternativ Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson går till frontalangrepp mot regeringens nya linje om att EU bör frysa handelsavtalet med Israel. Regeringen är ”fladdrig och svag”, skriver Åkesson. Samtidigt är kritiken inom de egna leden inte mindre skarp: flera moderater och kristdemokrater varnar för att politiken gynnar Hamas och försvagar Sveriges trovärdighet.
Det kokar inom Tidösamarbetet – men Ulf Kristersson tiger.
Strategisk tystnad eller ledarskapsvakuum? Statsvetaren Stig-Björn Ljunggren, själv socialdemokratisk publicist, menar att Kristerssons tystnad sannolikt är en medveten strategi:
– Vad han än säger nu blir det fel. Många i hans parti håller med SD, samtidigt som oppositionen anklagar honom för att vara en kappvändare. Tystnaden kan vara det minst dåliga alternativet.
Men tystnaden framstår snarare som ett uttryck för svagt ledarskap. Statsministern klarar inte ens att hålla ihop sin egen regering i en av vår tids mest brännande utrikespolitiska frågor. Den tidigare tydliga proisraeliska linjen har plötsligt bytts ut – utan förankring, utan kommunikation och utan ett ord av självkritik.
En öppning för både SD – och MED Sverigedemokraternas agerande är inte bara politisk frustration – det är också ett skickligt positionsspel. Frågan om Israels rätt till självförsvar engagerar många borgerliga väljare. Genom att ta tydlig ställning hoppas SD locka över moderater som ogillar kursändringen.
Men även Medborgerlig Samling, som konsekvent försvarat både rättsstat och internationell hederlighet utan att vika för identitetspolitik eller kappvändande, har mycket att vinna. För borgerliga väljare som tröttnat på Moderaternas triangulering och KD:s tystnad erbjuder MED ett frihetligt och konsekvent alternativ utan lojalitetstvång gentemot SD.
När Tidösamarbetet framstår som splittrat, opportunistiskt och vagt blir varje trovärdig röst som sticker ut i klarhet desto mer attraktiv. Det är inte bara SD som växer i det vakuum som uppstår – även MED har möjlighet att växa när borgerliga väljare söker något fast att hålla i.
En uppgörelse på väg att spricka? Uppgifter gör gällande att SD inte förvarnades om kursändringen. I så fall kan Kristersson ha brutit mot själva andan i Tidöavtalet – där ömsesidig respekt och dialog mellan partierna var en grundbult. Om det stämmer, är det mer än en oenighet i sak. Det är ett tillitsbrott.
Krisen i Gaza är svår och komplex. Men det är svårt att se hur svensk signalpolitik gentemot Israel – utan krav på Hamas – gör något annat än att fördjupa splittringen. Både i Mellanöstern och i Sverige.
