Sverige har nu fått en statsminister som inte vet om han vet. I alla fall är det intrycket som ges när Ulf Kristersson (M) kommenterar sin säkerhetsrådgivare Henrik Landerholms vilseledande inlägg om de kvarglömda säkerhetsdokumenten.
När Kristersson under en intervju med Dagens Nyheter fick frågan om han på förhand kände till Landerholms inlägg, svarade statsministern:
– Jag vet inte om jag visste det just då.
Det vaga svaret omgärdar ett inlägg som Landerholm publicerade där informationen om de kvarglömda dokumenten visade sig vara missvisande. I stället för att stå för misstaget och klargöra vad som faktiskt hänt, möttes svenskarna av ett svamlande uttalande som inte direkt stärker förtroendet för regeringens krishantering.
En trygg hand – i dunklet Ulf Kristersson har återkommande betonat vikten av en ”trygg hand på rodret” i frågor om rikets säkerhet. Men när det gäller Landerholm-affären framstår det snarare som om Kristersson famlar i mörkret.
Om landets statsminister inte ens kan redogöra för om han kände till ett viktigt säkerhetspolitiskt uttalande från sin egen rådgivare, väcker det frågor om ledarskap och ansvarstagande. Vem vet egentligen vad i regeringskansliet – och när?
En fars av bortförklaringar Kristerssons undvikande svar gör knappast situationen bättre. Det svenska folket förtjänar tydlighet och ansvar, särskilt när det gäller frågor som rör rikets säkerhet. Istället levererar statsministern ett svar som kan sammanfattas med: "Jag kanske visste, eller kanske inte. Vem vet?"
I en tid när svenskarna ställs inför växande säkerhetshot och globala oroligheter, borde regeringskansliet vara allt annat än en teaterscen för minnesluckor och bortförklaringar.
