Explosionen av hat, hot och trakasserier mot svenska politiker det senaste dygnet visar vad som länge bubblat under ytan: en radikaliserad vänster som alltmer överger demokratins spelregler.
Trakasserier, hot och intrång – på ett dygn En serie incidenter skakar Sveriges politiska centrum. Utrikesminister Maria Malmer Stenergards trapphus utsattes för ett olaga intrång av aktivister från Rojavakommittéerna. Samtidigt attackerades SD:s Jessica Stegrud fysiskt av demonstranter utanför riksdagen. Och flera andra politiker vittnar om liknande påhopp.
Statsminister Ulf Kristersson kallar det hela för vad det är:
– Angriper man politiker är det i praktiken ett angrepp mot den svenska demokratin.
Även biståndsminister Benjamin Dousa varnar:
– Jag vet många riksdagsledamöter som är rädda att gå till sitt jobb.
Hatets vänster: Från retorik till handling En av dem som nu höjer rösten är moderaten Fredrik Kärrholm. I SVT:s Aktuellt lade han ansvaret delvis på Socialdemokraterna – inte för våldet självt, men för att elda på hatet med desinformation:
– Socialdemokraterna är delskyldiga.
Bakgrunden är S:s påståenden om att regeringen ”stryper” biståndet till Gaza. Men enligt UD:s siffror är Sveriges bistånd till de palestinska områdena högre 2024 än 2022. Fakta spelar dock liten roll när agitatorer driver sin kampanj.
Vänsterns strategi: Offentlig mobb Det är inte längre marginella extremistgrupper som står bakom trakasserier mot högerpolitiker. Det är människor som i praktiken agerar med moraliskt stöd från vänsterdebattörer och opinionsbildare. När svenska ministrars hem och arbetsplatser förvandlas till måltavlor för aktivism har något gått allvarligt fel.
Vad vi ser är inte längre isolerade händelser. Det är en metod.
Demokratin står på spel Rätten att demonstrera är grundlagsskyddad – men den slutar där andras rätt till trygghet och arbete börjar. Politiker ska tåla kritik, men ingen ska behöva tåla att bli attackerad, omringad eller skrämd till tystnad.
När Sveriges statsminister varnar för att demokratin hotas inifrån bör alla lyssna. Det är dags att fråga sig: Hur långt är vi beredda att låta hatet gå – innan vi försvarar de folkvaldas rätt att verka i fred?
