Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson sträckte i helgen ut handen till statsminister Ulf Kristersson. Förslaget var en blocköverskridande 10-årspakt mot den gängrelaterade brottsligheten, där Moderaterna och Socialdemokraterna gemensamt skulle lägga fast en långsiktig strategi.
Nu har svaret kommit – och det blev ett tydligt nej. Andersson meddelar på Facebook att statsministern avböjer mötet. Hon uttrycker besvikelse och menar att Sverige behöver politiskt samarbete snarare än konflikt i kampen mot gängvåldet.
– Jag förväntade mig mer av honom, skriver hon och efterlyser vad hon beskriver som ledarskap från statsministern.
Två helt olika problemformuleringar Utåt handlar Socialdemokraternas initiativ om samling och ansvar. Men under ytan finns en tydlig politisk konflikt: vem som bär ansvaret för den situation Sverige befinner sig i.
Från regeringshåll är svaret att kampen mot gängen redan pågår – och att Socialdemokraterna haft både tid och makt att agera tidigare. Justitieminister Gunnar Strömmer är ännu tydligare i sin kritik.
– Tåget står inte kvar på perrongen och väntar på dem som inte vill särskilt mycket, säger han.
Budskapet är klart: regeringen tänker inte pausa eller omförhandla sin kriminalpolitik för att ge oppositionen en symbolisk roll i ett gemensamt projekt.
Ett sent uppvaknande I regeringens ögon framstår Socialdemokraternas initiativ snarare som ett sent uppvaknande än som ett seriöst samarbetsförslag. Strömmer pekar särskilt på att flera av de hårdast drabbade storstäderna styrs av just Socialdemokraterna – samtidigt som resultaten uteblivit.
– Socialdemokraterna säger en sak nationellt och gör något annat lokalt, konstaterar han.
Det är en kritik som går rakt in i kärnan av debatten: om Socialdemokraterna verkligen menar allvar med en ny linje mot gängkriminaliteten – varför har den då inte redan genomförts där partiet haft makten?
Politik – inte nationell samling Att Kristersson säger nej innebär inte att regeringen avvisar samarbete i sak. Tvärtom har justitieministern nyligen samlat samtliga riksdagspartier till möten om nya åtgärder mot gängbrottsligheten. Men en särskild ”pakt” mellan M och S ses uppenbart som något annat: ett försök att sudda ut ansvarslinjer inför valet.
För regeringen är signalen tydlig. Gängkriminaliteten ska bekämpas genom genomförd politik – inte genom nya överenskommelser som riskerar att bli alibin för tidigare misslyckanden.
Resultatet är att frågan nu tydligt går in i valrörelsen. Socialdemokraterna vill dela ansvaret. Regeringen menar att ansvaret redan är fördelat – och att väljarna känner historien.
