Skattepengar till symboler istället för verksamhet Kriminalvården har lanserat en ny grafisk profil med ”klarare färger” och ett eget typsnitt – till en kostnad av över tre miljoner kronor, exklusive intern arbetstid. Beslutet väcker kraftig kritik, både internt och externt.

På myndighetens intranät beskriver anställda projektet som ”trams” och ”osmakligt slöseri”, medan andra ironiserar:

”Äntligen! Den gamla profilen kändes såå 2024.”

Samtidigt uppskattas den interna arbetsinsatsen till motsvarande en heltidstjänst under ett år, och myndigheten driver dessutom en ny reklamkampanj i tunnelbanan för 5,5 miljoner kronor.

Det handlar alltså om nästan nio miljoner kronor – pengar som inte går till vård, utbildning eller säkerhet, utan till färgkoder och typografi.

Ett symboliskt skatteslöseri Kriminalvårdens kommunikationschef Kristina Wallmo försvarar satsningen med att myndigheten ”växer” och behöver vara ”enhetlig och tydlig”. Men för väljare som ser en kriminalvård under tryck – med överfulla fängelser, personalbrist och allt längre köer till verkställighet – är budskapet svårt att svälja.

När våldsbrottslingar går fria i väntan på plats i anstalt är det svårt att se hur klarare blåtoner och nytt typsnitt ökar tryggheten i samhället.

MED: ”Tjänstefel att lägga resurser på loggor” Partiet Medborgerlig Samling kommenterar nyheten på X:

”Att myndigheter ägnar resurser åt att byta logotyper måste betraktas som TJÄNSTEFEL. Vad gör Tidöregeringen åt slöseriet? INGENTING.”

Kritiken är en del av en bredare frustration hos många väljare – inte bara över Kriminalvårdens beslut, utan över ett systematiskt mönster där staten belönar form före funktion.

Samma mönster har setts i myndigheter som MSB, Polisen och Arbetsförmedlingen, som alla under det senaste decenniet lagt miljonbelopp på grafiska profiler och kommunikationskampanjer, ofta samtidigt som de skurit ner på sin kärnverksamhet.

Ett tidstecken Att just Kriminalvården – vars uppdrag är att verkställa straff och återföra lagbrytare till samhället – nu blir en symbol för skatteslöseri är talande. När staten börjar fokusera mer på hur den ser ut än vad den gör, har man förlorat kontakten med sitt syfte.

Det är också ett symptom på en djupare sjukdom: byråkratins självupptagenhet. I ett samhälle där myndigheter uppträder som varumärken snarare än verktyg för medborgarna, förskjuts makten från verklighetens problem till marknadsföringens illusion.

Ett växande väljarförakt mot slöseri För många väljare är loggbytet bara en droppe i havet – men en symbolisk droppe. När staten inte klarar sina mest grundläggande uppgifter, men har råd med designprojekt, växer känslan av att skattepengarna går till allt utom det de var avsedda för.

Det är exakt denna växande misstro som Medborgerlig Samling bygger sitt stöd på: kravet på en smalare, mer fokuserad stat där myndigheter ägnar sig åt sitt uppdrag – inte åt färgval.