Bianca Ingrosso och Youtube-profiler granskas – men visar bara varför staten borde backa från likes och hashtags

Jurister granskar... Instagraminlägg? Konsumentverket meddelar att man nu granskar ett 50-tal svenska influerare, däribland Bianca Ingrosso, Therese Lindgren och Jocke & Jonna. Orsaken? För otydligt märkta reklaminlägg i sociala medier.

Myndighetens jurister har gått igenom stora mängder innehåll på plattformar som TikTok, Instagram och Youtube, och funnit ”brister” i hur inlägg är utformade. Alltså: man har suttit och analyserat hashtags.

Konsumentombudsmannen Cecilia Tisell dundrar i ett pressmeddelande att det handlar om en bransch där ”allt för många tycker sig stå över lagen” – en bransch hon tidigare kallade ”omogen”.

Den större frågan: Vad gör Konsumentverket egentligen? Bakom rubrikerna om ”dold reklam” gömmer sig en mer grundläggande fråga: behövs Konsumentverket ens?

Det svenska Konsumentverket är en myndighet med över 160 anställda och en årlig budget på nästan 200 miljoner kronor. Myndighetens främsta insatser på senare år har varit att agera moralpolis på Instagram och föreslå förbud mot ”vilseledande marknadsföring” som ofta är så subjektivt definierad att bara känslan avgör.

Det som en gång i tiden kanske var motiverat för att hantera lurendrejeri och fakturabedrägerier på telefonmarknaden, har i dag utvecklats till ett regelsystem för att jaga influencers med felplacerade samarbetstaggar.

Självreglering fungerar redan Sanningen är att branschen för influencermarknadsföring redan i stor utsträckning självreglerar sig. Följarna är inte dumma – de ser när något är reklam. Och när någon vilseleder publiken blir det snabbt kritik, skärmdumpar och drev i kommentarsfältet. Det är ofta en mer effektiv kontrollmekanism än vad någon statlig jurist i Karlstad kan åstadkomma.

Att barn och unga exponeras för reklam på nätet är ett verkligt fenomen – men lösningen är inte att statliga byråkrater lägger tid och resurser på att tolka symboler i TikTok-videos. Det är en föräldrafråga, en uppfostringsfråga, och i grunden en fråga om att bygga mediekompetens – inte att expandera myndighets-Sverige.

Statlig makt över vad som får sägas – och hur När staten börjar definiera hur marknadskommunikation måste utformas, går vi snabbt mot en gråzon där vissa uttryckssätt, vissa personer och vissa budskap riskerar att tystas eller ifrågasättas på ideologisk grund.

Det finns redan reklamlagar. Det finns ett rättsväsende. Och det finns civilrättsliga mekanismer. Vi behöver inte en särskild myndighet som varje år får hundratals miljoner för att jaga unga kvinnors Instagramposter – medan gängen spränger lägenheter nattetid.

Det vi ser är ännu ett exempel på symbolpolitik i praktiken. En myndighet som saknar en tydlig roll i ett modernt samhälle letar efter saker att göra för att motivera sin existens.