Klimatmålen spricker – regeringen låtsas som ingenting Naturvårdsverkets nya utsläppsstatistik visar en obekväm verklighet: Sveriges utsläpp av växthusgaser ökade kraftigt under 2024. Det är den största ökningen på decennier, driven av ökade utsläpp från vägtrafik och arbetsmaskiner efter förändringar i reduktionsplikten.

För den som betraktar utvecklingen utan skygglappar pekar pressmeddelandet på något mer grundläggande än en tillfällig avvikelse. Det visar att regeringens politik står i direkt konflikt med de klimatmål som Sverige formellt säger sig hålla fast vid.

En politik som bryter mot sina egna mål Regeringen har aktivt fattat beslut som ökar användningen av fossila drivmedel – fullt medveten om att detta leder till högre utsläpp. Samtidigt upprepas budskapet om att klimatmålen ligger fast.

Resultatet blir en märklig dubbelbokföring: politiken drar i en riktning, målen pekar i en annan. Naturvårdsverkets formuleringar är försiktiga, men budskapet är tydligt för den som vill se det. Med nuvarande inriktning blir de nationella etappmålen och EU-åtagandena allt svårare att nå.

Det är inte ett misslyckande i genomförandet. Det är ett logiskt utfall av fattade beslut.

Skogen räddar statistiken – men inte politiken Pressmeddelandet lyfter fram en ljusning: nettoupptaget av växthusgaser i skog och mark har ökat kraftigt. Det ger på pappret ett andrum i klimatredovisningen.

Men även här finns en underliggande problematik. Upptaget är föremål för stor osäkerhet, metodförändringar och faktorer som politiken bara delvis kan styra över. Att luta sig mot skogens kolsänka för att kompensera ökade utsläpp i andra sektorer är ingen långsiktig strategi – det är en statistisk krycka.

Samtidigt säger det något viktigt: den svenska modellen med aktivt brukad skog levererar klimatnytta som ofta ignoreras i den politiska debatten, där fokus ensidigt ligger på symboliska utsläppsmål.

Det verkliga problemet: orealistiska mål Den centrala frågan är inte varför utsläppen ökade 2024. Den frågan har Naturvårdsverket redan besvarat. Den verkliga frågan är varför Sverige fortfarande håller fast vid klimatmål som politiken uppenbart inte är anpassad för att nå.

Antingen är målen realistiska – och då måste politiken ändras i grunden, med betydande konsekvenser för hushåll, företag och konkurrenskraft. Eller så är politiken rimlig utifrån ekonomiska och sociala hänsyn – och då är målen inte realistiska.

Att försöka ha båda samtidigt leder till exakt det läge vi nu ser: ökade utsläpp, ökande målglapp och en växande diskrepans mellan retorik och verklighet.

Dags att ta tjuren vid hornen Ett mer ärligt och ansvarstagande förhållningssätt vore att regeringen öppet konstaterade att tidigare beslutade klimatmål inte längre är förenliga med den politik man bedriver – och att Sverige därför behöver ompröva sina åtaganden.

Det skulle innebära att nya mål tas fram som är tekniskt, ekonomiskt och samhälleligt genomförbara. Mål som bygger på verkliga systemeffekter, inte på politiska önskelistor eller EU-anpassad symbolik.

Naturvårdsverkets pressmeddelande är inte ett angrepp på regeringen. Men det är en tydlig signal. Fortsätter politiken i samma riktning kommer målen att missas – oavsett hur ofta man säger att de ligger fast.

Frågan är inte om klimatpolitiken behöver bli mer realistisk. Frågan är hur länge regeringen tänker låtsas som motsatsen.