Föreningen Aurora gör ett nytt försök att stämma staten för bristande klimatpolitik. Nyheten rapporteras brett – av TT, Omni, Syre och flera andra medier. Men frågan väcks återigen: Varför får just klimataktivism denna typ av medial uppmärksamhet, medan andra ideologiska initiativ – till exempel från höger – sällan lyfts?

En ny runda i Auroramålet Det handlar om en juridisk twist. Högsta domstolen sade tidigare nej till att pröva ungdomars grupptalan i klimatfrågan, men lämnade dörren öppen för en process där en organisation – snarare än individer – är avsändare. Nu försöker Aurora gå vidare, denna gång som förening.

I ett pressmeddelande säger talespersonen Gertrud Wrange: "Vi är många som förstår att det är bråttom […] Makthavare måste agera nu." Även Europadomstolens hantering av liknande mål – till exempel från den schweiziska föreningen Klimaseniorinnen – åberopas som inspiration.

Klimatrörelsen lyfts – men vad händer med resten? Det är inte första gången som klimatrelaterade rättsprocesser ges utrymme i svenska medier. Aurora har fått bred bevakning i allt från public service till kommersiella nyhetskanaler – trots att deras tidigare mål avvisats i domstol.

Samtidigt förekommer föreningar och aktörer i andra ideologiska miljöer – till exempel rättighetsliberala, konservativa eller invandringskritiska – som också initierar rättsprocesser eller riktar juridisk kritik mot staten. Dessa får sällan samma genomslag i riksmedia.

Är det skillnad i sak? Kanske. Men det är också möjligt att skillnaden ligger i journalisternas sympatier. Flera undersökningar, bland annat från SOM-institutet och Timbro, har visat att en stor majoritet av svenska journalister identifierar sig som vänster eller miljöpartister. Det påverkar vad som upplevs som ”relevant”, ”nytt” eller ”angeläget”.

När rättsaktivism blir storytelling Aurora beskrivs ofta som ”ungdomsledd”, ”idealistisk” och ”driven av framtidshopp”. Det är en berättelse som passar in i en medial dramaturgi där staten är för passiv, och unga människor visar vägen. Den som istället initierar processer för äganderätt, medborgarskap eller yttrandefrihet får sällan samma hjälteroll.

Poängen är inte att klimatfrågan är oviktig. Poängen är att andra frågor också är det – men inte ges samma mediala syre. I en fungerande demokrati krävs att olika perspektiv granskas och belyses, inte bara de som ligger redaktionella hjärtan nära.