KI:s migrationsrapport väcker kritik – viktiga kostnader utelämnas Konjunkturinstitutets rapport om migrationens kostnader väcker frågor om både metodval och politisk beröringsskräck. Trots ett tydligt uppdrag att kartlägga hela det samhällsekonomiska priset för Sveriges migrationspolitik valde KI att exkludera centrala faktorer som kriminalitet, socialtjänst och skuggsamhälle.

Begränsningar som förändrar bilden När Konjunkturinstitutet (KI) nyligen presenterade sin rapport till regeringen om migrationens nettokostnader framgick ett tydligt avgränsningsbeslut: man räknar bara på det som kan spåras till individen i kronor och ören – inte på migrationens bredare effekter på samhället.

Därmed saknas kostnader för ökad brottslighet, skolproblem, socialtjänstens belastning, tolkservice, och värdefall på bostäder i utsatta områden. Effekter som i verkligheten är massiva – men enligt KI "svåra att knyta direkt till migration".

Detta trots att regeringsuppdraget från juni 2023 uttryckligen krävde en bred samhällsekonomisk analys, där sådana effekter skulle ingå. Resultatet blir en rapport som gravt underskattar migrationens långsiktiga konsekvenser.

Vad som faktiskt ingår – och vad som utesluts Rapporten bygger på registerdata om individers inbetalningar och uttag ur välfärdssystemet – såsom barnbidrag, a-kassa och skatt. Enligt KI:s generaldirektör Albin Kainelainen var det nödvändigt att fokusera på det som kan kopplas direkt till individer.

Men det innebär också att varken tolknotor, kostnader för förvar av illegala migranter, eller utgifter kopplade till svartarbete och skuggsamhälle har tagits med. Inte heller den andra generationens invandrare ingår – trots att forskningen visar att flera av de samhällsutmaningar som migration fört med sig först realiseras i nästa led.

Det enda tydliga resultatet i rapporten är att flyktingar beräknas ha ett genomsnittligt negativt bidrag på omkring -1 miljon kronor per individ, medan arbetskraftsinvandrare står för ett positivt bidrag på +1,9 miljoner.

En rapport i konflikt med verkligheten I realiteten vet vi att migrationens konsekvenser sträcker sig långt bortom personnummer och blanketter: barn som inte lär sig svenska i skolan, gängskjutningar som sänker bostadspriser, parallellsamhällen som underminerar tilliten. Flera av dessa effekter är dessutom indirekta och samspelar med kultur, kriminalitet och bristande integration.

Att Konjunkturinstitutet inte kan eller vill beakta detta innebär att rapporten inte uppfyller sitt uppdrag – utan snarare tjänar som en siffersatt ursäkt för att blunda för verkligheten.

Mer än metod: ett systemfel Regeringsuppdraget betonade vikten av en så heltäckande kunskap som möjligt. Men rapporten ger inte det. Trots tillgång till underlag från flera andra myndigheter som Brå, Skolverket och Socialstyrelsen har KI levererat en rapport som kan fungera som politiskt alibi – men inte som underlag för ansvarstagande reformpolitik.

Att denna begränsade analys ändå får så stort genomslag säger mer om Sveriges offentliga samtal än om verkligheten. Rapporten är inte falsk – men den är ofullständig på ett sätt som döljer verkliga problem. Och det har ett pris.