Mediernas reflexmässiga Ungern-larm avslöjar mer om journalisten än om förslaget KD-ledaren Ebba Busch väcker nu medial uppståndelse genom att öppna för en ungerskinspirerad familjepolitik. I en intervju med GP säger hon att skatten på familjebildning bör sänkas och att Sverige bör ta lärdom av Ungerns arbete med att stimulera barnafödandet.

– Jag ser i grunden hellre lägre skattetryck på familjer än mer bidrag, säger Busch – men möts genast av en bekant medielogik: nämn Ungern, och varningen är utfärdad.

Ungern som journalistisk skampåle Det räcker idag att ett politiskt förslag går att associera med Ungern för att det ska avfärdas som suspekt. Så även denna gång. Trots att Busch i huvudsak talar om skattesänkningar och ekonomiska incitament för barnfamiljer, används Ungern som ett retoriskt rött skynke. Det är en välbekant journalistisk teknik: att knyta förslaget till en regim som anses problematisk, oavsett om sakfrågan har något med rättsstat, pressfrihet eller demokrati att göra.

Resultatet blir en banaliserad debatt, där varje försök att tänka nytt kring befolkningsutveckling reduceras till guilt by association.

KD:s återfall i bidragsmentalitet Men samtidigt som Busch talar om skattesänkningar, levererar hon också ett anmärkningsvärt citat: "Ingen ska behöva avstå från att skaffa barn på grund av ekonomiska och sociala skäl." Här blottas KD:s socialpolitiska ryggmärgsreflex. Uttalandet innebär i praktiken att staten bör kompensera alla som inte anser sig ha råd att bli föräldrar – vilket är ett klassiskt vänsterperspektiv.

Konsekvensen blir ett normskifte: föräldraskap betraktas inte längre som ett ansvar eller livsval, utan som en rättighet som samhället förväntas garantera utan motprestation.

Högern måste våga tala om ansvar Att stimulera barnafödandet är ett legitimt politiskt mål i ett land med sjunkande nativitet. Men det bör göras genom att sänka skatter, minska byråkrati, och öka friheten för familjer att fatta egna beslut – inte genom att signalera att staten tar det yttersta ansvaret för alla konsekvenser av att bli förälder.

KD säger sig vara ett värdeorienterat parti, men glider ofta mot en teknokratisk socialkonservatism där individens ansvar suddas ut. Busch vill gärna ta avstånd från vänsterpolitik – men landar gång på gång i att staten är lösningen, snarare än problemet.