Det mullrar allt mer internt i Vänsterpartiet efter den infekterade affären kring Lorena Delgado Varas. Men medan delar av partiet mobiliserar för att försvara Delgado Varas – som polisanmälts för hets mot folkgrupp efter att ha delat antisemitiska budskap – väljer andra att lämna partiet av motsatt anledning.
En av dem är Conny Bringås, 78 år och mångårig lokalpolitiker för Vänsterpartiet i Ludvika kommun. I en intervju med Nya Ludvika Tidning meddelar han att han nu lämnar partiet efter 25 år som medlem. Hans skäl är tydliga:
– Jag vill inte längre representera Vänsterpartiet. Jag är ju jude, och antisemitismen i partiet är utbredd och blir bara värre och värre, säger Bringås.
En splittring som skär på djupet Bringås avhopp kontrasterar starkt mot de upproriska tongångar inom Vänsterpartiet där flera riksdagsledamöter och partiveteraner fortsatt stöttar Delgado Varas, trots den allvarliga anklagelsen om hets mot folkgrupp. Tidigare partiledaren Lars Ohly och flera andra partiföreträdare har uttryckt öppet stöd för Delgado Varas, vilket ytterligare har polariserat diskussionen inom partiet.
För Bringås är det dock inte en fråga om intern lojalitet, utan om en grundläggande värderingskonflikt. Han menar att antisemitismen inom partiet inte är ett isolerat problem utan en kultur som frodats under längre tid.
Vänsterpartiets dilemma Vänsterpartiet har länge brottats med sin egen historia och relation till antisemitism. Den senaste krisen väcker frågor om huruvida partiet på allvar förmår hantera problemet, eller om den interna solidariteten väger tyngre än att stå upp för grundläggande värderingar.
Avhoppet från en profilerad lokalpolitiker som Conny Bringås är en påminnelse om att antisemitism inte är en abstrakt anklagelse – den får verkliga konsekvenser. När till och med trogna partimedlemmar med decennier av engagemang känner sig tvingade att lämna, sätter det fokus på ett större problem: att Vänsterpartiet alltjämt har svårt att göra upp med sina mörka sidor.
Samtidigt väcker det frågan varför detta problem gång på gång återkommer inom just vänstern – där starka lojalitetsband ofta verkar gå före principiella ställningstaganden mot rasism och hat.
En spegel av något större Affären kring Lorena Delgado Varas, och avhoppet från Conny Bringås, blottlägger ett djupare dilemma i svensk politik: hur partier som gärna talar om inkludering och solidaritet kan vara blinda för antisemitism när den kommer från "rätt" håll. För väljare med känsla för hyckleri lär detta inte gå obemärkt förbi.
Vänsterpartiet går nu in i en turbulent period där det återstår att se om ledningen klarar av att balansera mellan olika interna falanger – eller om fler kommer att följa Conny Bringås exempel och lämna ett parti där den ideologiska kompassnålen verkar ha fastnat i fel riktning.
