Miljardupphandlingen som slutade i maxböter Det som började som ett samarbete för effektivare vård slutade i en av de mest uppmärksammade upphandlingsaffärerna i modern tid.

Kammarrätten i Göteborg slår nu fast att nio regioner – de så kallade Sussa-regionerna – brutit mot lagen när de ändrade villkoren i miljardupphandlingen av journalsystemet Cosmic. Straffet blir den högsta möjliga upphandlingsskadeavgiften: 10 miljoner kronor per region, totalt 90 miljoner.

Bakom domen ligger en affär som från utsidan länge framstått som både juridiskt riskabel och märkligt konstruerad.

4,3 miljarder – och ett system som inte levererades Redan 2016 inleddes upphandlingen. Vinnare blev företaget Cambio, som skulle leverera journalsystemet Cosmic till ett värde av totalt 4,3 miljarder kronor.

Men 2022 meddelade Cambio att systemet inte kunde levereras enligt avtalad tidplan.

I stället för att kräva vite för förseningen valde regionerna att skriva ett nytt tilläggsavtal. I det avtalet avstod regionerna från att kräva sanktioner och gav leverantören mer tid.

Flera politiker har i efterhand beskrivit beslutet som att man befann sig i en ”juridisk gråzon”. Oppositionen i bland annat Dalarna reserverade sig.

Konkurrensverket ansåg dock att förändringarna var så omfattande att det i praktiken handlade om en ny upphandling – utan att den annonserats. Det är den bedömningen Kammarrätten nu delar.

Domstolen kallar det ett typfall av otillåten direktupphandling.

En konstruktion som väckte kritik Affären innehöll ytterligare en komponent som väckte stark kritik. I ett av de sekretessbelagda sidoavtalen skrevs in att Cambio skulle stå för sanktionsavgiften om upphandlingen skulle bedömas som olaglig. Med andra ord: leverantören skulle betala regionernas böter.

Regionföreträdare har beskrivit det som en lösning i skattebetalarnas intresse. Men upphandlingsexperter och Konkurrensverkets generaldirektör varnade för att en sådan konstruktion riskerar att undergräva hela syftet med upphandlingslagstiftningen. Om leverantörer kan bära sanktionerna, försvinner avskräckningseffekten – och kostnaden bakas i slutänden in i anbuden.

Det är svårt att föreställa sig ett tydligare exempel på hur ansvar kan flyttas runt i systemet utan att egentligen försvinna.

Visselblåsaren som polisanmäldes Affären tog ytterligare en vändning när en anonym visselblåsare lämnade handlingar till Konkurrensverket. I stället för att rikta fokus mot de juridiska invändningarna valde samtliga nio regioner att polisanmäla visselblåsaren för brott mot offentlighets- och sekretesslagen.

Förundersökningen lades ner. Kammaråklagaren gick längre än så och kallade det ”omoraliskt” att använda rättsväsendet för att straffa visselblåsaren. Han hänvisade till principen om pactum turpe – att avtal som strider mot lag eller god sed inte ska kunna göras gällande.

Det är ovanligt skarpa formuleringar från en åklagare i en förvaltningsrättslig kontext.

Samtidigt: införanden stoppas Medan den juridiska processen pågick har införandet av Cosmic mött problem i flera regioner. Blekinge har skjutit upp införandet. I Västerbotten kostade drift och underhåll tiotals miljoner trots att systemet ännu inte var fullt implementerat. Läkare i Norrbotten har vittnat om tröghet och tidskrävande arbetsflöden.

Sammantaget handlar det om ett projekt som både försenats och blivit föremål för rättslig prövning – samtidigt som miljardbeloppen redan är bundna.

Ett mönster som väcker frågor När stora offentliga upphandlingar hamnar i juridiska gråzoner, när leverantörer erbjuds ta böter för att dämpa politisk risk, när visselblåsare polisanmäls och när implementeringar gång på gång skjuts upp – då är det rimligt att ställa en större fråga:

Hur robust är egentligen den offentliga styrningen?

Kammarrättens dom innebär att regionerna nu formellt fällts. Frågan är om den politiska och administrativa uppföljningen blir lika tydlig.

För i slutänden handlar det inte bara om 90 miljoner i böter.

Det handlar om förtroendet för hur miljardbeslut fattas – och hur ansvar utkrävs när det går fel.