Varför har svensk kristenhet blivit mer angelägen om att försvara islam än att stå upp för den egna tron? Den frågan ställer sig Josefin Utas i en krönika på Riks.se, där hon riktar kritik mot Svenska kyrkans undfallenhet och manar till självhävdelse bland kristna i väst.

Utas tar sin utgångspunkt i Svenska kyrkans reaktion på koranbränningarna 2023, där generalsekreteraren för Sveriges kristna råd ansåg att bränning av Koranen borde klassas som hatbrott – samtidigt som bränning av Bibeln avfärdades som "inte alls lika laddat".

Det, menar Utas, är ett uttryck för en kristen självutplåning som inte står i proportion till den verklighet kristna möter globalt.

Tystnad kring våld mot kristna I stora delar av världen – framför allt i Mellanöstern och Afrika – är förföljelse av kristna ett välkänt faktum. Utas nämner terrordåd mot kristna byar, förbud mot konvertering och fördrivning av religiösa minoriteter. Trots detta, menar hon, lyser solidariteten från svenska kyrkliga aktörer ofta med sin frånvaro.

När tre svenska präster 2016 startade kampanjen #mittkors till stöd för förföljda kristna, möttes de av kritik för att ”exkludera andra”. Enligt Utas är detta symtomatiskt för en svensk kristenhet som hellre tystnar än försvarar sig.

"Muskulär kristendom" som motkraft Utas lyfter också det brittiska exemplet "Bob of Speaker’s Corner", en evangelist som öppet debatterar islam på Londons mest välkända plats för yttrandefrihet. Bob anser att det inte är politiker eller lagförbud som kommer att sätta gränser för islamistiskt inflytande i väst – utan en aktiv, självsäker kristen tro.

Det är en linje som Utas anser borde inspirera fler i Sverige. Hon menar att ödmjukhet och fredlig samexistens inte är detsamma som undfallenhet och tystnad. Kristendomen måste kunna försvara sig själv – och sina värderingar.

En vädjan till kristna och politiker Krönikan avslutas med en uppmaning: Det är hög tid för företrädare inom både kyrka och politik att förklara var de står. Vad har svensk kristenhet att säga om islam, yttrandefrihet och sin egen roll i samhället?

”Vi har trots allt fortfarande yttrandefrihet – än så länge. Bäst att passa på att använda den,” skriver Utas.