I en debattartikel sätter Edward Nordén fingret på en fråga som länge hamnat i skuggan av försvar, energi och migration: Sveriges livsmedelsförsörjning som säkerhetspolitisk realitet.
Budskapet är enkelt men obekvämt. Ett land som inte kan försörja sig självt med mat är inte självständigt – oavsett hur många stridsflygplan eller NATO-garantier det har.
En strategisk sektor som behandlas som ett särintresse Svenskt jordbruk hör till världens mest reglerade. Höga krav på djurvälfärd, låg antibiotikaanvändning och strikta miljöregler lyfts ofta fram som moraliska förebilder. Samtidigt pressas lönsamheten till bristningsgränsen.
Resultatet är välkänt: gårdar läggs ned, produktion flyttas utomlands och importandelen ökar – ofta från länder med betydligt lägre krav än de svenska. Klimatnyttan uteblir, men sårbarheten ökar.
Det är här Nordén sätter sin kärnpoäng: problemet är inte bönderna, utan politiken.
Livsmedel – den bortglömda säkerhetsdimensionen När omvärlden blir mer instabil synliggörs beroenden. Energi, teknik, läkemedel och militär kapacitet diskuteras nu i termer av nationell säkerhet. Men maten behandlas fortfarande som en marknadsfråga – eller i bästa fall som regionalpolitik.
Det är en märklig prioritering.
Sverige importerar i dag nära hälften av den mat som konsumeras. I ett kris- eller konfliktscenario är det ett uppenbart problem. Handelsflöden kan störas, transporter blockeras och andra länder kommer i första hand säkra sin egen befolkning.
Mat är inte vilken vara som helst. Mat är makt.
Frihet snarare än stöd Nordén argumenterar inte för fler subventioner eller nya stödprogram. Tvärtom pekar han på att jordbrukets problem till stor del är självskapade politiskt: oförutsägbara regelverk, höga energikostnader, långsamma tillståndsprocesser och symboliska miljökrav utan systemperspektiv.
Budskapet är att jordbruket behöver handlingsutrymme, inte fler bidrag. Möjlighet att investera långsiktigt, producera effektivt och konkurrera på rimliga villkor.
Det är också här kritiken mot EU:s jordbrukspolitik och kommande handelsavtal blir tydlig. Ökad konkurrens från import utan motsvarande krav riskerar att slå ut det svenska jordbruk som politiken samtidigt säger sig vilja värna.
Från självbild till verklighet Det finns en paradox i svensk debatt. Samtidigt som landet gärna framställer sig som ett föregångsland i hållbarhet och beredskap, tillåts en av de mest grundläggande samhällsfunktionerna att försvagas år efter år.
Nordéns text pekar på ett glapp mellan självbild och verklighet. Sverige har goda förutsättningar: vatten, mark, teknik, kunskap och relativt stabilt klimat. Ändå rör vi oss bort från självförsörjning, inte mot den.
En fråga som förtjänar högre tonläge Oavsett partifärg är det svårt att avfärda kärnfrågan: Hur ser Sveriges plan ut om importen sviktar?
Så länge svaret är otydligt förblir livsmedelsförsörjningen den kanske största blinda fläcken i svensk säkerhetspolitik. Nordéns debattartikel sätter ord på det många länge anat – men få velat formulera.
Sverige står inte starkt bara för att vi rustar militärt. Sverige står starkt när landet kan förse befolkningen med näring.
