Efter sviktande opinionssiffror, interna avhopp och ökad kritik mot samarbetet med Sverigedemokraterna väljer Johan Pehrson att avgå som partiledare för Liberalerna. Ett beslut som tycks vara lika väntat som förvånande.

Flera skäl bakom avgången När Johan Pehrson meddelade sin avgång på måndagen blev det en chock för många inom partiet – men vid närmare eftertanke fanns flera signaler om att något var på väg att hända.

Källor inom partistyrelsen beskriver ett dystert läge där Pehrson allt oftare fått bära ansvaret för Liberalernas katastrofala opinionssiffror, som envist legat under eller strax över riksdagsspärren.

En ledamot säger till SvD:

– Det är nog roligare att vara partiledare när det går bra.

Tunga avhopp och intern oro Situationen förvärrades ytterligare när tre framträdande företrädare för Liberalerna valde att lämna sina poster i slutet av mars. Det skapade en bild av ett parti i fritt fall – och en partiledare på defensiven.

Enligt Aftonbladet övervägde flera internt att öppet kräva Pehrsons avgång. För att förekomma en sådan utveckling valde han enligt flera källor att kliva av självmant – något som dock förnekas av partisekreterare Simona Mohamsson.

SD-frågan spökar i bakgrunden Liberalerna har länge slitits mellan sitt stöd för Tidöavtalet och sin historiska profil som ett invandrings- och frihetsvänligt parti. Missnöjet har vuxit, särskilt bland de som ogillar den praktiska kompromissen med Sverigedemokraterna.

Frågan om hur tätt Liberalerna ska samarbeta med SD har hängt som ett mörkt moln över Pehrsons ledarskap. Kritiker fruktar att partiet riskerar att helt förlora sitt historiska liberala varumärke.

Partisekreterare Simona Mohamsson försökte tona ned frågan i Aktuellt:

– Vi ser inte att vi varken sitter i en regering med SD eller för fram en regering där SD ingår.

Men oron lär inte försvinna med en ny partiledare.

Ett parti på jakt efter sin identitet Johan Pehrsons avgång sätter fingret på Liberalernas djupare problem: partiet vet inte riktigt vad det vill vara. Är det ett liberalt samvete i en konservativ regering? Eller en lojal partner till Moderaterna och Kristdemokraterna, till priset av väljartapp och intern splittring?

Det är frågor som nästa partiledare kommer att tvingas svara på. Frågan är bara hur mycket Liberalernas varumärke och väljarkår som finns kvar att rädda.