Vänsterns kontrolliver drabbar medborgarna – från ambulanskris till tvångsblandning Henrik Jönssons senaste video är en uppgörelse med det han kallar för den svenska "tvångsvänstern" – ett politiskt skifte där vänstern försöker ta tillbaka kontrollen över samhällsfunktioner, på medborgarnas bekostnad.
En ambulans till 400 000 invånare Stockholms rödgröna styre beslutade nyligen att ta över ambulanssjukvården i egen regi – ett ideologiskt beslut som snabbt resulterade i att centrala Stockholm i juli 2025 endast hade en (!) bemannad ambulans tillgänglig. Vårdförbundets skyddsombud har direkt pekat ut det politiska maktövertagandet som orsaken till krisen. Trots varningar från både forskare och ambulanspersonal drevs beslutet igenom i syfte att "ta tillbaka kontrollen".
Privatiseringshat viktigare än vård Samma kontrollagenda har också slagit sönder andra välfungerande vårdenheter. Privata mottagningar inom gynekologi, barn- och ungdomspsykiatri och ätstörningsvård har lagts ned, med dramatiskt ökade vårdköer som följd. Trots tidigare löften om att inga enheter skulle avvecklas har det rödgröna styret systematiskt centraliserat vården – ofta till sämre kvalitet och tillgång. Regionens egna siffror visar att till exempel endast 6 procent av patienterna från nedlagda Mandometerkliniken fick fortsatt vård efter övertagandet.
Socialdemokratisk förnekelse – och verklighet Socialdemokratiska företrädare som Talla Alkurdi har försökt försvara situationen med vaga utfästelser om framtida åtgärder. Samtidigt fortsätter partiets rikspolitiker att avfärda kritik om "tvångsblandning" och "tvångsförflyttning" som högerpopulistiskt påhitt – trots att dokumentation, kommunala beslut och tidigare uttalanden visar på motsatsen. I Göteborg har man exempelvis aktivt köpt fastigheter i villakvarter för att kunna "placera ut" människor enligt socioekonomiska mål.
Kontrollpolitikens konsekvenser Henrik Jönsson drar paralleller till historiska vänsterrörelser som med förment solidaritet slagit sönder individens frihet. Han menar att det är samma kontrolliver som idag hotar svensk vård, skola och bostadsmarknad. Bakom retoriken om jämlikhet döljer sig makthunger – en vilja att återta kontrollen över medborgarnas liv, från valfri vårdgivare till var man får bo.
Ett fritt Sverige kräver motstånd Jönssons slutsats är tydlig: den vänsterpopulistiska idén om att samhällets problem kan lösas genom att ge politiker mer makt är inte bara ineffektiv – den är farlig. Ett samhälle som sätter ideologi framför människors behov riskerar att gå samma öde till mötes som tidigare totalitära projekt.
Frågan som återstår är: hur många ambulanser måste försvinna innan väljarna tar tillbaka kontrollen från de som vill ta den från dem?
