Public Service är inte längre heligt – det bevisar satiren Henrik Jönsson argumenterar i sin senaste krönika i Göteborgs-Posten för att public service i nuvarande form bör avvecklas. Det är inte längre ett trovärdigt samhällsprojekt, utan en ideologisk institution vars roll i det demokratiska samtalet blivit kontraproduktiv. Satiren bekräftar nu bara det många redan ser som verklighet.

IS-satir som blev trovärdig nyhet Det som väckt reaktioner är ett satiriskt inlägg där Sveriges Radio påstås låta IS-terroristen Osama Krayem sommarprata i P1. Att många svenskar inte omedelbart avfärdar detta som orimligt säger något om public services allvarliga förtroendekris.

Sveriges Radio kontaktade till och med opinionsbildaren Mustafa Panshiri, som delat memen, med krav om rättelse – ett agerande som i sig blev ett bevis för att självdistansen är borta och självbilden skör.

Trovärdighet som rasar i takt med politiseringen Jönsson lyfter att public service sedan länge präglats av en ideologisk slagsida, särskilt i frågor som rör migration, islam och integration. Kritiska perspektiv har marginaliserats, medan en progressiv identitetspolitik varit norm.

SOM-institutets statistik talar sitt tydliga språk: sedan 2015 har förtroendet för både SVT och SR rasat bland borgerliga väljare. Endast 39 procent av M-, KD- och SD-sympatisörer har numera högt förtroende för SVT, jämfört med 61 procent för nio år sedan. Hos Sveriges Radio är tappet 23 procentenheter.

Förtroendet bland vänsterväljare är däremot oförändrat, vilket stärker bilden av att public service blivit ett vänsterprojekt snarare än ett allmännyttigt mediebolag.

Släpp marknaden fri – låt mediemångfalden blomma Jönssons slutsats är radikal men logisk: lägg ned public service om det inte klarar att spegla en mångfald av perspektiv. Staten ska inte konkurrera ut fria medier med skattefinansierad aktivism. Istället bör vi öppna för en frodig, vildvuxen och ideologiskt pluralistisk mediemarknad, där frihet och ansvar återfår sin naturliga plats.

I ett sådant ekosystem blir satir inte ett hot, utan ett vitalt verktyg för demokrati – riktat även mot de mäktiga.