I det senaste numret av Brev från Jens Ganman (Brev 262) riktar författaren och samhällsdebattören Jens Ganman skarp kritik mot SVT:s Mellanösternkorrespondent Samir Abu Eid. Ganman ifrågasätter huruvida Abu Eids så kallade "analyser" verkligen är neutrala och fria från personligt tyckande.
Ganman problematiserar att SVT, som ska vara en objektiv och opartisk public service-kanal, i allt högre grad sysslar med analyser som tenderar att luta åt ett subjektivt perspektiv. Han antyder att Abu Eids rapportering snarare drivs av personliga åsikter än av journalistisk neutralitet.
I samma brev tar Ganman även upp New York Times senaste erkännande av felaktig rapportering kring Covid-19 och Wuhanlabbet, samt drar paralleller mellan Donald Trumps kampanjstrategi och Göran Perssons politiska stil. Han nämner även den pågående debatten om Steely Dans bästa låt och uppmärksammar fallet Javier Roman-Bardales.
Ganmans kritik av SVT ligger i linje med en återkommande debatt om objektivitet inom svensk public service, där frågan om journalisters personliga åsikter och vinkling av nyhetsrapportering ofta väcker starka känslor.
