Kristersson hakar på vänsterns narrativ om Gaza – utan att granska Statsminister Ulf Kristersson (M) uttrycker nu bestörtning över vad han kallar ”förfärliga scener av svält” i Gaza. I en intervju med Studio Ett säger han att Sverige tillsammans med andra EU-länder ”ligger på Israel väldigt, väldigt hårt” för att få till humanitära korridorer.

Men i stället för att stå fast vid en linje av saklighet och försiktighet, bidrar statsministern nu till att förstärka en bild som i åratal målats upp av vänsteraktivister och Israelkritiska rörelser: att Israel medvetet svälter ut den palestinska befolkningen. Ett narrativ som visat sig vara djupt problematiskt, ofta spekulativt och ibland direkt vilseledande.

Ett narrativ med politiskt syfte Påståendena om svältkatastrof i Gaza har blivit ett standardinslag i antiisraeliska kampanjer. Gång på gång har det påståtts att hela Gazas befolkning inom kort riskerar att dö av hunger eller vätskebrist. Men samtidigt har Israel under krigets gång tillåtit både landtransporter och flygburna hjälpsändningar – ofta under pågående strid.

Att Hamas beslagtar förnödenheter och använder civilbefolkningen som sköldar är välkänt, men nämns sällan i dessa sammanhang. Och trots att FN själva i sina rapporter varnar för att använda begreppet "svält" på felaktiga grunder, fortsätter medier och politiker att använda ordet som ett moraliskt vapen.

Att en svensk statsminister okritiskt återger denna bild är inte bara problematiskt – det är ansvarslöst.

Media spelar med – igen Kristerssons uttalande följer ett välkänt mönster: en bild publiceras, en rubrik formuleras, och en politiker reagerar – inte genom att efterfråga fakta, utan genom att förstärka den känslomässiga berättelsen.

Medierna spelar sin roll. De rapporterar svälten som ett faktum, utan att fråga vem som kontrollerar distributionen i Gaza, vilka uppgifter som ligger bakom siffrorna, eller hur hjälpen faktiskt fungerar i praktiken.

Det är en journalistik som inte granskar makt – utan vidarebefordrar aktivistretorik som om den vore neutral verklighetsbeskrivning.

Försiktighet i folkmordsfrågan – men inte i kritiken Kristersson säger att han inte vill kalla Israels krigföring för folkmord, utan att det bör vara upp till internationella domstolar. Det är i sig en sund hållning. Men samtidigt förs resonemang som antyder att det kanske ändå är på väg ditåt – bara inte riktigt än.

Han säger att den uteblivna folkmordsstämpeln ”inte förminskar kritiken”. Men kanske borde han snarare reflektera över vilken kritik som faktiskt förtjänar att lyftas – och vilken som bygger på tvivelaktiga källor och politiska motiv.

När borgerliga ledare böjer sig för trycket Det mest oroande är inte att vänstern driver på detta narrativ – det gör de alltid. Det oroande är att borgerliga ledare, som säger sig stå upp för fakta och rättsstatens principer, låter sig dras med i samma dramaturgi.

När bilder och rubriker får ersätta analys och verifierad information, då har man som ledare inte längre kontroll över sin egen politiska kompass. Och när statsministern låter sig ledas av medier som gång på gång låter sig utnyttjas i aktivismens tjänst, då är det inte längre bara ett medieproblem – utan ett ledarskapsproblem.